Jag tar som sagt upp ett par paragrafer som har med ekonomin och mina föräldrars dåvarande och blivande arbetsuppgifter:

§8 …Om pastor Allan Stefansson och hans fästmö kunna utsändas, böra de under tiden fram till nästa konferens placeras i Nakamte för språkstudier.

Om hemresorna kommentar pappa så här i brevet:

Nu under konferensen talar vi också om våra stundande hemresor. Enligt beräkning skulle Lundgrens, Hilma och vi få fira ännu en jul härute för att sedan någon månad senare – i april eller så styra färden hemåt till Er. Vi gläder oss över det ibland.  

§11 Sjuksköterska i Backo. Konferensen uttalade sin glädje över att några av missionens vänner vill starta en farm i Backo och där även uppföra sjukvårdsarbete. Konferensen vill stödja dessa företag och hemställer till styrelsen: 1) att de Eth $ 2711:_ som av Ellen Lindberg i Chicago skänkts till sjukvårdsarbete i Etiopien måtte få användas till lön åt en sköterska i Backo år 1949 och 2) att EFS om möjligt måtte utsända en sköterska som kan placeras där.

Att Backo skulle bli deras blivande arbetsplats visste de inte när detta skrevs. Men om hur det blev så har jag skrivit om i min bok: I Back(o)spegeln. En förklaring till denna  paragraf finns på sidorna 16-19.

$ 15 Ersättare vid hemresor. Konferensen anhåller, att två lärar familjer och en sjuksköterska utsändes i god tid för att kunna avlösa familjerna Lundgren och Persson och syster Hilma Olsson, vilka beräknas resa hem i början av 1950.

Intressant att två präster ska ersättas av lärare !? Och här en paragraf om pappas ”fritidsintresse”.  Pappa var nog väldigt tydlig drivande bakom denna ”bokkassa” i alla fall på försäljnings sidan.

$ 16 Bokkassan. Konferensen beslöt, att när bokkassan omsluter i kassabehållning och inneliggande lager överstiger Eth $ 8000:- konferensen må besluta om överskjutande medel.

$ 18 Kvarnrörelse i Nedjo. Manfred Lundgren och Gustav Arén erhöllo konferensens uppdrag att undersöka möjligheterna att inköpa en kvarn med motor för Nedjo så som inkomstkälla för missionen, närmast med tanke på väntade svårigheter att få ut medel från Sverige till verksamheten.

Det som nämns i detta brev kommenterar pappa också i brevet så här:

Nu har vi fått brev från Stiftelsen vari meddelas att valutakontoret kommer att neka utsändande av full ersättning i medel till oss. Nu menar dock Stiftelsen att det i första hand får bli verksamheten, som får lida av det. Men vi som står i arbetet får ju söka att göra det bästa av det hela. Det kan mycket lätt tänkas att det efter en tid endast kommer ut pengar till våra löner. Under vår konferens planerar vi därför att vi måste göra det yttersta för att möta en sådan situation. Vidare meddelade pastor Hagner oss att valutakontoret i fortsättningen bestämmer hur många missionärer som får resa ut till missionsfältet. Myndigheterna har redan bestämt att endast missionärer som blir direkt avlösare till de på fältet varande får resa ut. Därför förstår Ni nog att vi tvekar inte så litet för tanken på att resa hem om det ska bli så svårt att komma ut igen. Men det är ju inte riktigt att endast ha trötta missionärer på fältet. Därför måste vi gamla ge plats för nya.

Vi planerar  att skaffa oss inkomster på fältet. Därför har både Manfred, Arne och jag satt igång rätt stora odlingar på våra tre olika stationer. Jag för min del i Lakamte odlar bruna bönor med god framgång. Jag kan inte på något sätt tillgodose behovet av bönor i Addis. Vid nästa regntid beräknar jag att sätta ett par tunnland bruna bönor. Kniper det så får vi också ge oss på att föda upp svin och så sälja dem i Addis.

 

 

Annonser