Den 3 augusti skrev mamma ett brev till de anhöriga igen. Jag har redan förra veckan citerat ur det. Nu något mer:

När jag skrev förra gången blev det ju bara några rader, och det blev visst mest en klagan över hur dåligt Signe åt. Nu måste jag skynda mig att tala om att hon har fått matlust som aldrig förr. Hon har ju fått Fiskleverolja och C-vitamintabletter en längre tid, men det såg inte ut som det hjälpte. Men nu har det blivit annat. Vi har också skaffat en flicka som följer henne så hon kan vara ute jämt, när det inte regnar förstås. Och det gör nog en hel del till  matlusten. I kväll när hon kom in och  fick se mattallriken som jag gjort iordning så knäppte hon ihop händerna genast och sa: Wblarublasobla am.” Och så var det så bråttom att få börja äta. Ja, ingen kan tänka en sån´ lättnad det är för mig att mata henne när hon vill há mat.Gud vare tack för den stora hjälpen!

Ni tänker kanske att vi har så mycket sydfrukter, men här har vi just nu bara bananer och så en sorts bär som mest liknar krusbär. (Jag tror hon menar aowt – physalis.) En och  annan apelsin kan vi plocka men dem får ju Signe ha. Efter jul blir det mycket apelsiner och persikor. Så har vi planterat en slags frukt som vi kallar passionsfrukt. Det är en slingerväxt med blommor och blad som Kristi-korsblomma och så blir det frukt stora som ägg och mycket goda. De mognar också vid jultiden, men vi får ju inga till denna julen.

I Mendi, där de har en liten pojke som är 14 dagar yngre än Signe, har de fått en flicka för  drygt en månad sedan. Det går fort för en del. I Nedjo väntar de en liten nu. Hos doktorns skall det också bli tillökning om några månader. Men vi tycks få vänta på pojken.

Nu skall jag säga god natt, om en stund kommer hela barnaskaran hit och vi ska ha sångövning. (???)