I början av augusti skrev mamma brev. Ett skrev hon till Ingegerd Larsson, Lydia Larssons syster. Ur detta som skrevs den 2 aug.citerar jag nu:

Här har vi som Du vet, regntid nu. Jag sitter med dräktkappan på mig och tycker ändå att det är kallt. På åkrarna plöjer och sår vi för fullt. Tänk om Du kunde komma och se våra backar. Här är så vackert. Och här är liv och rörelse på missionskullen fast skolan är stängd.

Och vi som tyckte det skulle bli så roligt att ha Lydia här, och så blev de på detta viset. O vad det är mycket som är underligt och svårt som möter oss människor. Må Guds vilja få ske genom allt. Nu har ju doktorn varit sjuk, och under den tiden har nog Gud fått tala till honom. Han var nära döden och såg hur hemskt det skulle vara att lämna livet så som han hade ställt det för sig. Det var ju en olycklig hustru, ett sjukhus till stor del i ruiner och idel ovänner han skulle lämna efter sig. Så fort han kom ur sängen så kom han hit upp och ville há försoning tillstånd. Och vi var ju de första att räcka handen till försoning. Vi tackade Gud tillsammans och bad honom göra allting nytt. Vi är så tacksamma för att få ha fred, men det är så oändligt mycket mer. Vi ser förgäves efter en missionsläkare, det är inte Dr. Cohen. Nu kära Ingegerd har jag skrivit detta till Dig för Du vet ju hur här är och jag vet att Du beder för oss. Till någon annan skulle jag inte skriva det.

Nu är Lydia i Nedjo för att hjälpa Ruth när hennes stund kommer. För Elsa i Mendi gick det ju så bra. De har det allt bra primitivt i Mendi, men jag tror att de finner sig väl. Jag glömde ju att skriva att till det ändrade förhållandet här hör att dr. önskade få Ruths hjälp i sjukhuset här. Det är vi ju så glada över, men det blev ett bekymmer vem Ingrid Hellman (i Challia) skall få till kamrat. Det var ju meningen att Ruth skulle gått in till henne. Vi vill så gärna ha vår kära Karin här, hon är till ovärderlig hjälp i skolan, med språket och i alla sammanhang. Ingegerd, jag har en bön till Dig. Vi har ju hört att Margit Larsson skall komma till oss, och skulle Du då kunna och vilja göra några uppköp åt oss och få dem med i hennes lådor så vore jag så tacksam. Det är skor som börjar tryta för mig, och eftersom jag har stora fötter så kan jag inte få tag i några som går på mig. Torsten beställde ett par men de är så grova och så klumpiga så jag kan inte känna mig snygg i dem. De är bra när jag går i trädgården och springer här i smutsen, men jag har så slut på alla skor så jag behöver något par snygga också.