7 juli: Det är idag den siste i Senie. Avlöningar, ordnande av kursen m.m. Nu är ekonomin bättre.

Detta blir ett långt inlägg eftersom pappa i detalj berättar, i brevet jag börjde citera ur förra veckan, om sin dag –  8 juli 1948:

Idag börjar vi en ny etiopisk månad. Den heter för övrigt Hamle. Och eftersom vi stängde vår ordinarie skola igår, så fick vi tillfälle att börja en annan slags undervisning idag. På så sätt går ingen dag förlorad. Jo, våra arbetare, såsom nattvakt, plöjare, trädgårdsmästare, herde med flera – allt som allt 12 stycken, började idag att gå i skola för första gången i sitt liv. Vi hade lovat dem det redan förut. Och idag var den stora dagen inne för dem. Den äldste är nog 40 år. En av dem som har ungefär samma ålder försöker nu läsa alfabetet vid sin sons sida i samma klass. Vi delar upp dessa 12 i två skolklasser. Den första timmen hade vi idag till att studera alfabetet. Den andra till att göra första försöken till att forma bokstäver. Den tredje timme använde vi för kristendomsundervisning. Den senaste hade vår blinde evangelist, ato Feisa hand om. De två första timmarna var mina i den ena salen. I den andra satte jag en av våra mera försigkomna pojkar som lärare. Kl. 10.30 får samtliga gå till sina olika arbeten. Och nu har de redan gått. En av dem, vår s.k. rättare, ska om en stund gå till torget  för att köpa säd och mat. Han tar då tre eller möjligen alla fyra åsnorna med för att bära hem vad vi köper. Tre av åsnorna kom vid 9-tiden idag från kvarnen. För en sådan uppgift att få säden malen måste vi sända en man och en liten pojke, som ska vakta åsnorna. Vi avlönade samtliga igår. En av dem ska gå för att köpa kläder åt sig. Han hade arbetat en månad och därför hade han nu en samlad slant på omkring 24 kronor. Det är roligt att kunna hjälpa.

Min snickarelärling gick till torget också för en stund sedan. Han gick idag för att sälja saker. Han har nu gjort rätt många klädlådor åt våra barn. Men nu hade vi tre över. Dem ska han försöka sälja idag. På så sätt ämnar vi att vi till en del och kanske helt efter en tid, ska få in medel som kan täcka matkostnaderna för honom. Det var en trevligt klädd, glad och frimodig pojke som bar lådorna idag. Det han får in vid försäljning ska han delvis använda för inköp av nya bräder.

Vår Wolana, kyrkvaktmästaren m.m. gjorde sällskap med honom för att i tid vara vid kött-bodarna då det nya köttet för torsdagen bärs dit.

Ett av våra får födde två lamm åt oss idag på morron. Hon betar nu här utanför i gräset. Men vi har förlorat ett par får i en fårsjukdom. För övrigt är det bra med våra djur. En av våra flickor, som har en amputerad arm är sjuk sedan någon vecka. För tillfället är övriga flickor friska. En av våra skolpojkar ska imorron få resa med indiern till Addis. Han har klumpfot och vi har löfte av en av våra svenska läkare där, att han ska försöka operera honom nu under skollovet. Pojken i fråga heter Bijana. Han tvättar kläder och sin låda idag. Bijana har ett gott huvud och vi vill ju gärna få se honom som lärare en gång i framtiden.

En av flickorna, som nu slutat sin skolgång hos oss i vår 5:e klass har idag börjat som vår barnflicka. Det kan visserligen bli endast för någon månad. Vi hoppas få sända henne till missionens seminarium i Nedjo rätt snart. Det är inte svårt att fästa sig vid henne. Hon har ett mycket trevligt och gott sätt. Kanske hon ska bli en god lärarinna.

Nu har även Signe fått mask i magen. En maskkur har hon redan fått. Men den gav dåligt resultat. Därför får vi upprepa den efter några dagar.