Nu ska vi som omväxling läsa ett brev från mamma, det  skrevs den 21 juni 1948. Det blir ett långt inlägg i dag men jag tyckte inte jag kunde ta bort något av mammas skildring av dagen:

Nu har vi brev både från Mor i Skoghus och Mamma i Blidsäter att tacka för. Innerligt tack, det är ju så att det är det första man ser efter när posten kommer om det är brev från våra hem. Roligt höra från Er alla, och vi tar livligt del i allt Ni berättar även om vi inte hinner besvara allt. Gott att Ni är krya. Det är också vi, Gud vare tack. Karin har visserligen ont i ryggen, men hon är ju inte den som ger sig i första taget. ”Det går över”. säger hon, ”eller kanske jag blir en sne gammal gumma.” Hon är enastående bra och en god kamrat, Karin.

Det är svårt att tänka att Ni har sol och sommar hemma, här nästan det bara regnar. Det är så svårt att få Signes byxor torra. En del dar är hon så duktig att kissa i pottan och en del dar kommer det i byxan jämt. Så har det varit idag. Annars är hon så trevlig och gör framsteg för varje dag. Hon snyter sig när hon får tag i en trasa, hon klättrar upp på stolar, när jag ropar Torsten så säger hon eller ropar pappa, hon kan härma tuppen och hon ber till Gud. När vi har bett bordsbön så böjer hon sitt huvud och säger: ”blablabla am.” I kväll när jag läste aftonbön med henne hann hon säga am. tre gånger. Ja det är obeskrivligt roligt med henne, men det tar lite för mycket tid för mig. När skolan slutar om 14 dar skall vi ordna så jag får en flicka som passar henne. Makonnen han är lite för liten, det går ju bra att leka när Signe är glad, men om hon är ledsen så går det inte .

Dagarna  går så fort, man hinner inte alls vad man tänker sig. Som idag, först efter morronbönen var jag med och mätte upp säd, en man skulle gå till kvarnen med två åsnelaster. Då var en av mina flickor inne och städade sängkammaren och passade Signe. Hon, Gete heter hon är 20 år och går i småskolan, och de börjar inte förrän kl. 9 som väl är. Tabote, den andra av mina tjänarinnor går i högsta klassen, och de börjar kl. 8 genast efter morronbönen.  Den timmen mellan 8-9 har vår lärarinna läsning med en liten grupp, som inte direkt går i skolan, men som ändå får lite undervisning i läsning. Det är vår kyrkvaktmästare och en del andra. När Gete gått till skolan blir Signe och jag ensamma här ett tag, men så kommer en av barnhemsflickorna, som kan lite för lite att vara i den högsta klassen där de läser engelska, nu kommer hon efter att ha varit med på lästimmen och en kristendomstimme, och hjälper mig lite. Så dags på dagen kommer mjölken, den får vi inburen i vårt kök i buteljer och dem diskar vi här för att de skall bli diskade. Nu får vi 11 flaskor om dagen och det är så bra så vi får ordentligt med smör och mjölk till gris och hundar. (??) Så kl. halv 12 kommer flickorna från högsta klassen, 5 st, och skall ha hushållsarbete i två timmar. Idag fick en baka en sockerkaka och en baka vetebröd, en skära apelsiner till marmelad, en städa och en ordna med maten och duka bordet. Jag skall säga det är ganska heta timmar när jag skall försöka se till och hjälpa alla. Så när vi skulle äta kom det en syster till en ganska ny elev – en 18 års flicka av fin familj. Hon kom här utan att kunna en enda av sina bokstäver och inte kunde hon räkna till 10 på amhariska heller. Nu kom hennes stora, fint gifta, syster på besök. Så skulle hon bjudas på kaffe. På eftermiddagen har jag en timme slöjd med den högsta klassen. En flicka har nu sytt ett par långbyxor till Signe. En annan syr på en klänning till en av barnhemsflickorna, de andra syr korsstygn. Jag må säga det har varit ett mysterium för dem att sy korsstygn. men nu börjar det gå bra. Sen i em. kom det tre gäster, som är hos doktorns, upp till oss och hälsade. Då var det roligt att ha färska bullar och sockerkaka att bjuda på. Det var två läkare och en annan herre från Addis. De hade post med sig när de kom och lovade tá brev med åt oss när de far i morgon. Ja, så går dagarna, inte är det ju så ofta vi får gäster, men då när ingen kommer, hinner man ju mera sköta om barn och arbete som måste göras.

Nu slutar jag för i kväll med innerliga hälsningar till Er alla kära från Torsten, Elsa och Signe. Detta får hon klämma in på tvären och lägger också till:

Torsten undrar om han kan få lite lobelia-frö i ett brev från Skoghus.

Denna dag funderar Torsten för övrig om följande i dagboken:

Varje dag går ett visst antal olika böcker ut till folket. Men jag vill gå vidare i mera effektiv spridning. Hur ska jag göra det?