Som vi såg i förra veckans inlägg reste pappa till Addis. Ungefär en vecka senare skrev han ett kort brev därifrån till de anhöriga. Denna vecka ska ni få det citerat i sin helhet:

Addis Abeba den 11 juni 1948.

Våra kära anhöriga.

Nu vill jag sända en hälsning till Er alla i ord och bild. Tyvärr får jag inte tid att skriva ett ordentligt brev denna dag. Tiden räcker inte till det. Jag är i Addis Abeba för tillfället. Då undrar ni förstås vad jag gör där. Det hade samlat sig så mycket av olika saker, så jag måste resa. Jag är här för uppköp, underhandlingar, uträttningar av olika slag mm. Det blir så fort sådant som måste ordnas. Vi tycker inte vi kunde be våra vänner här i Addis klara av det allt för oss. Och eftersom dr Chohen ändå skulle fara till stán med sin lilla jeep, så följde jag med. Vi åkte i söndags morse från Lakamte och anlände till Addis samma dags kväll. Det gick undan må Ni tro. Men så körde han också själv hela tiden. Nu är det redan fredag middag och vi ska imorron vid denna tid åka tillbaka. Därför vill jag nu sända hem denna lilla hälsning före det vi vänder till Lakamte.

Jag har just idag fått några kort. Filmerna sänder jag med hem. Det är enklare att göra så än att sända korten. Nog tycker vi åtminstone att vår lilla Signe är trevlig och rar; vad säger Ni? Skulle Ni sedan vilja sända samma filmer vidare till Björsäter, så är vi tacksamma.

EPSON MFP image

Jag vet inte om denna bild fanns på filmerna som sändes till Sverige vid detta tillfälle, men det passar bra att ta med den eftersom Signe nog är i ganska rätt ålder.

Vi mår väl. Jag har visserligen inte hört något från de mina i Lakamte sedan jag for hit. Men då var allt väl. Idag sände jag telegram om att jag troligtvis skulle kunna återkomma till dem om söndag.

Vårt läsår i skolan slutar nu snart. Efter det får vi lite mindre arbete för en tid. Nu är regntiden rätt besvärlig med hårda och kraftiga regn. Vägarna har redan hunnit bli rätt besvärliga. Men med jeep brukar det gå att tá sig fram. Jag bor under dessa dagar hos Britta och Sven Rubenssons. Igår kväll var jag bjuden till Signes, gudmors hem. Det är hos vår goda vän Aster och hennes man. För sådana kristna hem glädes man obeskrivligt. Dock inte över hemmet som sådant med möbler och inredning – för det är rätt skralt med det, men över deras förtröstan på Gud.

Från Skoghus har vi inte fått något nytt brev under de senaste dagarna. Men vi har fått 100:- svenska kronor genom Stiftelsen från Mor och Far. Jag har just fått ut dem av vår kassör. Därför för jag dessa medel med mig in till Lakamte och ska tillsammans med Elsa söka ut något lämpligt att använda dem till. Vi finner säkert lätt något bra ställe för en sådan summa. Vi behåller dem inte för personligt bruk, utan sätter in dem på ”Guds bank”. Men vi vill tacka så hjärtligt för denna gåva. Vi känner nästan att Ni använder för mycket med tanke på oss och vårt arbete. Nu tillåter inte tiden mera för brevskrivning. Vi vill hoppas att Ni alla må väl. Vi får väl snart höra från Er.

Med innerliga hälsningar från oss alla tre genom Torsten.