Dagboken den 1 juni 1948:

Två nya flickor har kommit idag. Den större av dem var väntad för skolan. Men den lilla kom tillsammans med sin fader. Hon såg mycket eländig ut. Och eftersom hon saknade moder tog vi emot henne under villkor att hennes fader skulle arbeta fem dagar i månaden för hennes underhåll.

Flickans fötter och händer var fulla med jordloppor. Stackars varelse. Men hon fick nya, varma kläder för sin magra kropp. Trasan, som tidigare hängt över hennes lilla varelse, passade bäst att elda upp.

2 juni. Den nya lilla flickan kan redan skratta. Men hennes ögon är också angripna.

4 juni. Det är idag bestämt att jag ska fara till Addis Abeba på en snabb tripp.

5 juni. Det har varit många olika ting att göra med tanke på resan.

Bland annat fick mamma skriva och lägga till detta, till sin bror Carl, i tidigare citerade brev. Carl är riksdagsman och har hand om mamma och pappas ekonomi i Sverige:

O, vad det skall bli roligt att få ett kort på familjen. Det går bra att skicka. Hoppas att Sven också klarade sin examen. Så skall Carl av våra pengar tá 25:- kr till var och en av sina båda stora pojkar. Det ska de ha istället för blommor från oss. Så undrar vi om Carl hunnit ordna med någon livförsäkring för Signe? Så hoppas vi Carl så fort det går sänder oss det som behövs för valet i höst. Torsten hade hört något om att man skulle kunna komma med i sjukkassa fast man  är här ute. Vet Du Carl hur det förhåller sig med det? Hoppas både små och stora syskonbarn, och syskon också förstås, mår bra. Varma hälsningar Elsa o Torsten.

På kopian på brevet som sändes till vännen Thyra Johansson i Nogerstund har mamma bl.a. skrivit följande:

Du kära kära vän! Du förlåter  att vi sänder ett genomslag av vad vi skriver hem. När jag nu på nytt läst igenom Ditt långa kära brev så må Du tro att jag ville skriva Dig personligt ett långt brev. Helst skulle Du vara här och vi finge samtala och bedja samman. O vad Du skulle tycka om våra barn, både de mörka och den lilla vita. På tal om den lilla vita så kommer jag ihåg en sak. Vi har små kycklingar, och de har alla möjliga färger så är det två vita. En dag när Signe och jag var uppe och såg på dem så tyckte flickorna att de två vita skulle vara Signes: ”De är ju som hon” sa de.  Nu är det kväll efter en rik och god sabbatsdag. Ingen gång förr har jag förstått så mycket av predikan som idag. O detta språk, detta språk. Hälsa Dina kära glimtar från barnen och oss. Vi var 45 i söndagsskolan idag, ibland är vi över 50 barn. Så får Du en stor kram från Din Elsa-vän.

Kära Thyra. Nu är det den 5 juni och brevet har inte kommit iväg men vi har fått kärt brev från Dig och från lilla Viola. Jag skulle skrivit till henne och berättat om en liten ny flicka som vi fick just den dagen vi fick hennes brev. Men nu orkar jag inte, och Torsten reser tidigt i morron till Addis Abeba för en del uppköp och då måste ju brevet med. Dagarna har nu varit fyllda av arbete. Nu i eftermiddag har vi haft symöte. Tack för att du inte glömmer oss i bönevrån.