Vi läser vidare ur brevet som skrevs den 30 maj. Mer om söndagsmiddagen:

Elsa fann på en ny man bland dagens gudstjänstbesökare. Denne talade om att han var från Eritrea. Han blev bjuden med till vår middag. Vi hade också sagt till den blinde, evangelisten Fejesa. Och eftersom den senare en tid varit där uppe, så kan han deras språk. Därför förde dessa två ett livligt samspråk. Vi kunde även göra oss förstådda genom amhariska. Mannen där uppifrån är murare och var för tillfället här för att söka arbete. Han kände väl till missionärerna i Eritrea.  Vi hade en mycket trevlig stund tillsammans. Kanske kan han hjälpa mig med att mura upp en cementbassäng nere vid vår källa. Och kanske vi också nu ska fundera på att cementera en s.k. badkar för våra barn.

Redan innan vi hunnit äta färdigt kom några av våra barn och bad om lov att få gå ut i eftermiddag. En av mina arbetare kom och bad om att få bli fri imorron eftersom hans mormoder dött.

Nu pågår söndagsskola. Elsa och Karin är i kyrkan  för andra gången idag och jag är hemma hos Signe. Men vår Makonnen, minsta pojken i barnhemmet, är också här.  De har det så trevligt. Signe står upp i sängen här bredvid bordet. Makonnen försöker sig på att sjunga en sång om Jesus medan han leker med två nyckelknippor. Och han slår den mot en stol och får verkligen fram en viss takt. Det skulle varit bra roligt att sätta en trumma i hans hand. Nu kommer barnen från söndagsskolan. De minsta rider på ryggen på de äldre barnen. Den flicka, som vi allra mest tycker om, kommer just nu med en av blomvasarna från kyrkan.  Vi skulle vilja veta vad hon tänker på. Uppmärksamt lyssnar hon alltid. Hon kunde inte låta bli utan kom nu och tog lilla Signe.

Nu har det blivit buller ute i köket. Det ska vankas kaffe om en stund. T.o.m. jag dricker kaffe och mycket kaffe i Afrika. Min mage nekade att dricka sådant hemma i Sverige, men inte härute.

Vår köksträdgård har Gud välsignat rikligen. Därifrån kan vi nu om dagarna hämta mycket gott till vårt kök och till barnen. Bönor har vi rikligt med. Morötterna blir så stora att vi inte sett maken till sådana i Sverige. Vi tycker att rädisorna har fått en särskilt god smak. Men det tycker inte barnen. Härom kvällen gav vi dem vars två sådana röda saker. Men inte hade de ätit upp dem. Man lär inte barnen här nya seder med en gång. Men stoppar vi det ner i deras pepparsås, då går det bra. Sallad, rödbetor och kål saknas inte heller.

Ark nummer tre är snart fullskrivet och jag får sluta för denna gång. Elsa och även Karin S. ber om sina hälsningar. Alltså mår vi alla väl och önskar oss inte härifrån, men väl att få bli till mera välsignelse. Därför är vi fortfarande tacksamma för förbön som förut. – Gud vare med oss alla!