15 maj: Vi har nu några nya medarbetare. Två kan läsa. Och vid morgonbönerna följer de noga med i de böcker de köpt. Karin har nu haft buden som studium för en tid. Alla har varit mycket intresserade.

En av de nya arbetarna äter också här. Av Elsa fick han för några dagar sedan både tallrik och mugg. Och nu är det en fröjd att se hur han bär dessa tingestar mellan köket och vårt förrådsrum. Diskningen är också en mycket viktig del i hans görande. Något sådant har han säkert inte förr hållit i sin hand. Han är väl bortåt 40 år och intresset är som en ny juniors vid dennes första läger.

16 maj: Denna söndagsförmiddag har jag använt till att besöka Tinfa. Mötet hade vi i en hydda. Jag fann inte så få vänner där. På ett eller annat sätt har de varit knutna till missionen förut. Jag fäste mig särskilt vid två ungdomar: Emmeru och Toronech. Regasa och Biana var med och sjöng Gamada talade.

I dessa dagars dagboksnotiser nämns flera personer som det vid tillfälle ska bli roligt att försöka få reda på vilka de var. Tyvärr kan jag inte fråga Kes Regasa i Debre Zeit om det var han. Han lever inte längre. Pappa nämner inte i dagboken att han också predikade i Tenfa. Men det gjorde han tydligen för så här ser första sidan av hans manus, det första på amarinya, ut:

EPSON MFP image

 Vi var bjudna till Sanbatos på middag. – Söndagsskolan hade idag 55 barn.

17 maj: Idag fick vi besök av Wojserå Chiemmebet. Det var en verklig kvinna, som i allt verkade mycket förståndig och fin. Hon hade både kärlek och förståelse för missionen.

20 maj: På grund av arbete, som hopat sig här hemma, sände jag mina bokförsäljare ensamma till torget. Det gick bra för alla tre. Ett ansenligt antal böcker gick ut idag.

21  maj: Skolarbetet är igång. Vi tycker att barnen gör goda framsteg. Olkaba har börjat tillverkning av lådor. Pojkarnas hus är snart färdigt.

22 maj: Dagarna är intressanta. Vi har fått två nya barn. – En mor, vars man dött kom med sin pojke, Tesfa. han fick komma in. Den gamla klädseln, som inte var mycket att kalla för kläder, fick han lägga av. I nya, vita kläder, föll han till våra fötter för att tacka. Det var en tacksam Tesfa, som så på någon timme blivit förvandlad till det yttre. – Hans första arbete blev att rensa bönor. Må Gud välsigna Tesfa under den tid han är hos oss!

Flickan Alamito togs även in. Vad skall de bli av henne?

Syföreningen, som började för 14 dagar sedan, var samlad på nytt idag. Antalet ökar. Elsa och Karin är mycket glada över detta nya arbete bland kvinnorna. Må även det få tjäna Herren och Hans rike!