Hur gick det då med mamma och hennes resa till Addis. Jo, det skriver hon om i brevet av den 18 april.

Både Signe och jag har varit till Addis Abeba i veckan. Det var så att jag tappade en plomb en kväll här, och jag tyckte inte jag kunde resa hem till Lakamte med en trasig tand när jag var så nära Addis och här är goda förbindelser. Vi åkte i söndags middag och kom tillbaka i onsdags. Vi bodde hos Eknors på gamla station, vårt gamla hem. Jag hade inte många andra ärenden. Ett par skor tänkte jag köpa, men det lyckades inte. Damerna här ute har så små fötter, jag såg bara två par som jag kunde få på mig, och de var så hårda och knöliga så dom kunde jag inte ha. Det blir nog lite besvärligt i regntiden, men det måste ju gå. Jag får väl låna Torstens trätofflor. Ja det skall nog bli roligt att komma hem till de kära barnen nu snart igen. Om jag bara kunde há tålamod och uthållighet som jag behövde för att på ett rätt sätt vara mor för dem. Hjälp mig att be Gud om detta. Torsten han är lugn och behärskad i alla situationer, men det är inte jag, och det är en stor stor brist. Ännu en gång tack Ni kära för allt trevligt som var i lådorna. Det ska bli härligt att plocka ur när man behöver både för vår egen lilla skatt och för de andra barnen. Signe går inte ännu, men hon kommer ju så fort fram med sitt ålande så hon tycker väl inte att det är så nödvändigt att gå.

Nu får vi väl försöka få någon resmöjlighet hem i veckan som kommer. Jag hoppas vi kan komma hem lite snabbare än när vi kom hit, det vore ju skönt. Både Signe och jag är lite förkylda och då är det inte så roligt att tänka sig ligga ute och åka i dragiga bilar. Men som sagt Torsten har nog några planer så jag oroar mig inte.

EPSON MFP image

Men ”skriva” kan hon tydligen. Denna hälsning har bifogats brevet. Mamma avslutar brevet med några mer personliga rader till mamma Jenny:

Mamma har så ofta frågat om vi har Gannami kvar. Det har vi och hon går i regeringens skola. Vi har ju bara två klasser, en för nybörjare och en som är för avancerad för henne. Ganami är ett litet envist barn, hon har ibland svårt att göra som hon vet att jag vill há saker och ting gjorda. Men hon kan vara mycket duktig  när hon vill.

Tack lilla Mamma för kortet, men jag är ju glad om det inte är bra eller likt, för Du ser gammal ut kära Mamma.