Så här står det bl.a. i dagboken för den

9 april Vi talar om att Elsa måste, för några dagar, resa till Addis för att laga en tand. Själv bär jag på planer att vi i vår mission måste göra något för att skaffa fram flera böcker på detta språk. Nu gäller det verka. Gud; led oss till de uppgifter som är beredda för oss!

Om de ”goda nyheterna” som mamma skriver om i ett brev tio dagar senare kom innan eller efter denna sista mening vet jag inte. Men så här skrev hon i alla fall.

Och så kom de goda nyheterna som gällde den stora gåvan till bokkassan här. Jag behöver väl inte säga att vi alla i missionen blev glada, och Torsten kanske allra mest. Han har ju en särskild kärlek till bokmissionen. Nu får han ju möjlighet att ytterligare utöka missionens bokförlag. Må det så också bli möjligt att få fler goda böcker översatta…Ja, Gud välsigne och löne Er var och en som hjälpte till med denna storartade gåva. Torsten får väl skriva till var och en sedan.

Men det blev inte nu under semestern utan nu hände något annat:

10-18 april Under dessa dagar har jag fått fara vida omkring. Det var så att Gustav kom till Ambo med jeepen. I bilen fanns Ruth L. Hilma O. och Karl-Erik. De skulle ända till Nedjo. Och Gustav var ensam chaufför. Därför önskade han att jag skulle följa med för att hjälpa honom. Sagt och gjort. En halvtimma senare var jag på väg till Wollega.

Lite mer detaljer får vi i mammas brev:

De hade inte plats för någon mera chaufför. Men i Lakamte skulle de lämna av ett bensinfat så sedan skulle det bli plats. ”Hade du varit i Lakamte så hade jag bett dig följa med” sa Gustav. Och så blev det i all hast bestämt att Tortsten skulle sitta på motorhuven till de kom ifatt någon bil på väg till Lakamte. Men vi tror inte de kom ifatt någon bil utan att han satt där till L. (Över 20 mil.)

EPSON MFP image

EPSON MFP image

DEt var på denna bils motorhuv han satt. Här väster om Nakamte, där bilden är tagen, behövde han inte sitta på huven, men ändå?!? Tillbaka till dagboken:

Till Lakamte fick jag tá plats på motorhuven. Det gick bra.

Lördagsnatt, söndag och fram till måndag eftermiddag tillbringade vi i Lakamte. Och så bar det iväg vid 3-tiden. Abasenabergets höjd nådde vi just efter skymningen. Där slog vi läger för några timmar. Regnet kom och det gjorde att vi startade igen vid midnattstid. I nattens mörker passerade vi Gimbi, men tog oss två timmars vila före gryningen omedelbart efter byn. Vår frukost åt vi i Dongorro. Sedan bar det iväg direkt till Nedjo. Kl. 12 åkte vi uppför backen.

Vila i Nedjo till onsdag kl. 4 em. då vi startade för Mendi. Efter 3 3/4 timma var vi framme. Satchi floden vållade oss mycket besvär.  Torsdag vid 11-tiden vände vi tillbaka. 3 1/4 timma tog återfärden.

Vila i Nedjo fredag. Start från Nedjo kl. 4.30 fm. på lördagen. Ankomst till Lakamte kl. 4 samma dag. Sedan tyckte vi att resan till Ambo var ingenting mot den redan avklarade. Till den senare platsen nådde vi fram söndag 4 em. Tack gode Gud för hjälp under resan och för det jag fått se.