2 april Vi försöker besvara en del av våra brev, Våra tankar är därför ofta hemma hos våra vänner. Signe trivs utmärkt här. Nu har vi också mera tid att ägna oss åt henne. Hon har nu lärt sig att krypa i trappor. Bra gjort.

EPSON MFP image

3 april Det är lördag och torgdag i Ambo. Även denna dag gick försäljningen av böcker bra. Med bussen som kom in på kvällen från Addis fick vi en ny sändning böcker. BV:s nya bok: 30 dagbetraktelser av Rosenius översatta till amhariska, var också med. Mycken post från Sverige kom också idag. Våra amerikanska vänner Thomsons och Wilsons är i Ambo över helgen.

4 april Med våra amerikanska vänner gjorde vi en trevlig utflykt till vattenfallen.

5 april Torget i Godhar samlar vecka efter vecka väldiga skaror av människor. Det är verkligen roligt att gå omkring där med Guds ord. Även denna vecka gick försäljningen bra. Två av B.C.M:s evangelister kom även med ett stort boklager. På vägen till Godhar inträffade en svår olycka. Från den lastbil jag åkte med råkade en man falla av och bröt i fallet ena lårbenet.

6 april Clasons har stora svårigheter i deras arbete. Deras iver att göra landet gott blir hämmat av så många och mycket.

Deras och andras motsvarande byråkratiska problem fanns som bakgrund till tillkomsten av Backoprojektet som jag berättade om under 18:11b Backo. Några av ”experterna” såg till och med fram emot att få involvera sig i en från statsbyråkratin fritt projekt.

7 april Det finns goda tillfällen att dagligen sprida böcker här i Ambo. Denna plats är en stor uppköpsplats för säd.

EPSON MFP image

8 april Då jag var nere vid de varma källorna fann jag många pojkar. Och ibland dessa fyra som skiljde sig från de övriga. Två av dem bar kåpor av svart tyg. De två andra bar fårskinn. Genast blev de intresserade av mina böcker. Deras slantar var säkert inte så många. Därom bar åtskilligt vittnesbörd. Knytena med lite rostad säd och för övriga förnödenheter sade detta. De köpte vad de förmådde. Och då de blivit lite torra efter baden satte de igång med att läsa sina nya böcker.

Vid samtal med dem fick jag reda på att de alla var prästelever från Gimbi. De var nu på väg hem från Debra Tabor. Naturligtvis gingo de hela vägen på sina fötter. De beräknade att vara på vägen ytterligare 14 dagar.

De frågade också efter fler böcker. De jag hade med mig i min hand hade tagit slut. Jag talade om var jag bodde och så skulle de på sin väg till Gimbi komma in om. Det gjorde de också efter ett par timmar. Två av de bäst klädda kom upp till oss. Det var fidelböcker de önskade köpa. Dock kunde de själva läsa. Men det var nog för att ha till hjälp vid undervisning av andra. – Dessa pojkar gjorde ett mycket gott intryck på oss. På de få minuter vi nu hade dem framför oss fick vi kärlek till dem. De gjorde sig redo att gå. Vi skyndade in efter den just i dagarna utkomna boken: Del av Rosenii Dagbetraktelse. Då vi överlämnade den åt dem som en gåva föllo de båda till våra fötter och kysste dem som bevis på deras stora tacksamhet. Det sädet ska nog bära frukt i deras liv. Därför var det en fröjd att se dem draga iväg mot Wollega.