Brevet till de anhöriga som skrevs i Addis Abeba den 27 februari 1948 skrevs nog fram för allt för att tacka för följande…. Därför tar jag upp det innehållet just idag. Men först ett par rader om eventuell  hemlängtan:

Jag var idag med pastor Hagner nere på resebyrån då han löste biljett direkt till Stockholm. Det var inte utan att det tog i mig lite vid tanken på att det kan vara så lätt att ordna biljett till färdenelandet.

Under dessa dagar har Era lådor kommit till Addis och vi har redan fått ut dem från tullen. Vi kan inte säga hur glada vi är för det. Tyvärr fick inte Elsa den glädjen att vara med vid öppningen av desamma. Jag öppnade dem bara lite provisoriskt. Jag ville se till att allt var välbehållet och det var det. Jag tror inte att en enda sak var förstörd på något sätt. Det var en fröjd att se allt. Och ännu roligare blir det om några dagar då vi tillsammans öppnar på nytt och ser på det på riktigt. Hur kunde Ni göra  allt detta för oss? Den frågan kommer jag inte ifrån. Det måste vara kärlek bakom. Att tacka för allt detta kan vi inte göra som vi borde. Vi får be vår Herre, som vi försöker tjäna härute, att Han själv vedergäller Er alla rikligt och på det sätt var och en bäst behöver. (Egziabiher yestelen)

Att allt ska komma väl till pass det kan vi lova. Och nog ska många bli glada över allt detta. Ingenting var onödigt. Lilla Signes saker har jag tagit och lagt i en särskild liten låda. Så underbart vackert och bra allt var. Var säker på att hon ska bli glad. Ni borde fått se henne. Men nu ska vi åtminstone sända med några rätt nya kort av henne. Är hon inte rar?

Vi håller på med att försöka få en lastbil som kan tá in våra lådor till Lakamte. Det är inte bara vi som fått lådor. Det kom till samtliga på fältet. Därför blir det stort lass. Äpplena från Björsäter var förstås inte friska. Men vi ska sätta kärnorna och på så sätt försöka på något slags äpple med tiden. Fröerna från Skoghus ska snart komma i jorden. Alltså vill vi ännu en gång säga vårt innerliga och hjärtliga tack för allt. Må Gud löne Er för allt! Om vi kommer hem efter några år, borde vi försöka oss på att tacka bättre än vad vi nu kan.