Den 6 februari 1948 skrev pappa så här i dagboken:

Nu är Signe mycket bättre i sina ögon. Det syns som om hon själv skulle förstå det och glädjas däröver. En ny flicka har börjat i skolan idag. Det är Elsa Papini.

7/2 Avlöningsdag. Samtal om kommande arbete med sådd av majs m.m. följde. Vår Gamada ska i övermorgon börja som evangelist.

8/2 En vanlig söndag i Lakamte. 

En del av detta får vi mer förklarat av mamma i brevet hon skrev till de anhöriga just denna dag:

Förr skrev jag nästan alltid på söndagarna, men nu blir det allt mera sällan. Söndagsskolan tar ju sin tid och Lill-Signe tar ju sin. Ibland när söndagsskolan är slut tar vi barnskaran med oss och går ner till floden och barnen får leka där. Torsten hoppar längd- o. höjdhopp och kastar kula med pojkarna,. Flickorna leker ”sista paret ut” och katt och råtta m.m. Signe och jag brukar vara intresserade åskådare. Ja, så går söndagen. EPSON MFP image

Eventuellt åskådarna vid ett sådant tillfälle.

Idag har vi inte varit vid floden, men vi hade lite annat att styra med. Vi skulle sända ett par män till ett torg 5 timmar iväg härifrån i morron. Där kan de köpa säd billigare. Nu hade vi lite att förbereda för detta, samla ihop påsar och säckar o.s.v. Så skulle Wolana, Torstens trogne medhjälpare vid bokförsäljningen gå med och ensam (utan Torsten) sälja böcker. Han känner förtroendet stort. Och nu är det kväll. Torsten skriver på maskin och jag skall ju försöka få iväg lite till Er våra kära.

Hoppas Ni alla är friska. Nu har Ni väl riktig vinter hemma i gamla Sverige. Det är kanske också i år många som får frysa och har det svårt. Att vi har det så bra här på många vis det förstår vi. Torsten sa i torsdags när han kom hem från torget och hade köpt hem 17 kg. kaffe. ”Tänk att Mor skall behöva längta efter kaffe när jag här kan köpa 1000 kg om jag velat. Dessa 17 kg kostade 25 kronor. I går ställde jag in i vårt förråd 100 kg mjöl och 60 kg socker. Ja må vi kunna vara tacksamma för allt timligt och andligt gott.

Skulle jag så tala lite om vår lilla rara flicka som fyller 1 år på tisdag. Hon är så rar och trevlig så det går inte att beskriva. Kryper gör hon med en väldig fart. Hon reser sig vid stolar, och har idag visat en väldig iver att gå på sina små bara fötter när pappa håller henne under armarna. Det gick så väldigt bra här och på den cementerade verandan. Jag har sytt två par långbyxor åt henne, och dom har hon jämt. De tar ju emot den mesta smutsen när hon kryper.

Här finns en ögon sjukdom som nästan alla småbarn har. Signe har också haft den, och det var en tråkig och bekymmersam vecka. Hon sov mycket den lilla stackaren, så hon var inte mycket besvärlig, men det var ju så svårt att se hennes röda, variga, ljusskygga ögon. Men nu är hon, Gud vare tack, bra igen.  Och det är som om hon själv förstod att vara glad för det, hon är som en liten sol jämnt, utom när jag tar henne ur badvattnet.