Jag fortsätter att citera ur brevet som skrevs, 3:e advent, den 14 december 1947:

Elsa är just nu i söndagsskolan. Jag har härifrån hört den ena julsången efter den andra. Hon håller på med övning av dessa för julen. Här i Lakamte är just de sångerna rätt okända. Så där behövs mycken träning.

Julfesten för söndagsskolbarnen ska vi ha nere i vår flodträdgård. Där är också så härligt gräs att leka i. Då ska vi också ha lite servering. Här är det allra enklast att koka te. Så tár vi väl och tvättar fötterna till sist nere i floden innan vi går hem igen. Där ska vi nog få det trevligt.

Vi har främmande i Lakamte över denna lördag och söndag. Våra vänner Rehnströms från Addis Abeba kom igår. Han är lärare i regeringens polisskola där. De hade också Karin Söderström med sig hitin. Hon kom så sent som i tisdags till Addis var här redan på lördagen.

Här måste jag komma med en dementi. Jag skrev i inlägget 17:27b Gäster och rymningen att jag var förvånad över att Karin Söderström skulle ha varit tillbaka i Nakamte redan den 8 juli 1947. Det var hon inte. Det var bara det första paret Ester och Doglas Lister som var deras gäster och skrev i gästboken den 8/7 1947. De övriga inklusive Karin Söderström var gäster senare under 1948 men de skrev så nära de första så jag misstog mig.

Tillbaka till brevet:

För övrigt kom en av B.V:s  missionärer också med på besök. Det var Ruben Johansson, gift med en lantbrukardotter från Viken – nära mitt hem. Alla bor här hos oss utom Karin som naturligtvis bor hos Ruth Perman. Vi var alla i kyrkan först idag. Gudstjänsten där inleddes med ett barndop. Jag fick döpa en rätt stor flicka på bortåt 8 år. Hennes föräldrar och vänner ville att hon skulle bli upptagen i församlingen och komma i gemenskap med Herren Jesus. Och inte ville vi neka henne och dem  detta. Det var roligt art se henne och hennes allvar.

Karin blev förstås hälsad hjärtligt välkommen. Vi är glada för att ha Karin tillbaka här. Vid hennes ankomst fick hon inte möta sin bror utan endast se hans grav.

Om ni vill läsa mer om syskonen Söderström hänvisar jag till:15:32b Doktor Erik Söderström i Nakamte, 15:46 a ”Striden är slut” och15:46 b ”Jag var i fängelse och ni kom till mig”

Tillbaka till brevet igen:

En indisk lärare har kommit till Lakamte och arbetar i regeringens pojkskola. Han var också med i kyrkan och följde med oss hem efteråt. Och för första gången fick han smaka pepparsås. Men att äta med fingrarna var han redan  van med från förut. Denne Edward Maison Abram är en kristen ung man. Han kommer från amerikanska och svenska missionen i Indien. Vi tycker det är så roligt med honom Han är precis som en av oss. Vi talar engelska med varandra men han kan engelska mycket bättre än oss.