I ett dubbelnummer (Nr 30-31)  av tidningen Budbäraren i slutet av juli och början av augusti 1947 fanns det en artikel av mamma och pappa. Ur den citerar jag under denna och nästa vecka.

(För er som känner till Nakamte så tror jag att de i denna artikel beskriver backen upp söderifrån, från Tinfa/Boke hållet mot kyrkan och sjukhuset.)

Nog bor de flesta av våra kristna här i Lakamte på en underbart vacker sluttning mot söder. Det visste vi förut men fick det pånytt bekräftat, då vi i eftermiddag gick bort till dem…. Även Lakamte ligger högt och därför är det påfrestande för hjärtat att gå uppför backen från dalgången söder om missionens kulle. Av den anledningen stannade vi gärna till vid första hyddan, som vi kom till. På den lilla gården möttes vi av den präktiga hustrun själv. Nio barn har hon fött och fostrat upp. Och alla artar sig väl. En av de största pojkarna går nu i skola i Addis Abeba. Mannen, Ghebre Jesus, har säkert tagit del av fostraregärningen. Han är en god man som alla älskar. Sedan en del år tillbaka är han lärare i regeringens skola här. Han har fått sin utbildning vid vår mission i Eritrea. Det är alltså de första missionärernas trägna arbete däruppe, som nu bär frukt här i Lakamte. — Hur roligt var det väl inte att höra honom tala i kyrkan idag. Han är den trygge, gamle mannen i församlingen.

Som en parantes kan nämnas att det finns en notis i dagboken den 24 juli där det står:

Idag anmälde sig den förste konfirmanden. Sedan några veckor har vi tänkt på att anordna en konfirmandkurs. Nu har vi i Jesu namn lyst ut en sådan.

Vi kommer att höra mer om denna kurs senare. Den som anmälde sig först var Tabote Ghebre Jesus – dottern i huset de just besökt.

Tillbaka till artikeln:

Alldeles intill bor ”gifti” Bichan. Hon är den som har så mycket gott att säga om ”gifti” Stina (Sköld). Det vänskapsband,  som de knöt för en del år sedan håller än. Hon kom nu emot oss klädd i sina vita kläder. Väl är hon lite tyst av sig till att börja med. Men en godhjärtad kristen är hon. Det har sitt stora värde att bli vän med henne. Och på tal om denna kvinna, så är det vår önskan att vi nu må få henne tillbaka till tjänst i missionen. I vår skola skulle hon passa bra. Vi hoppas att få börja en sådan efter några månader. – Därför talade vi lite med henne om den hydda som vi skulle vilja bygga åt henne på vår kulle. Ritningen till denna skisserade vi upp på det rensopade jordgolvet i hennes nuvarande hydda. De små kycklingarna blev rent av intresserade av att vi ville hålla oss på samma nivå som de.

Jag gör ett uppehåll i artikeln här men återkommer till den nästa vecka. Då får vi träffa fler vänner….