I brevet av den 6 juli skrev mamma så här också:

Så hade Torsten att tá reda på nattens fångst i råttfällan. Vi håller på att försöka tömma huset på råttor. Hittills har det blivit fångst varje natt.

Söndagen denna vecka för 70 år sedan ( då 20/7) var det pappas tur att predika vid nattvardsgudstjänsten i kyrkan Nakamte. Jag har manuset. Om han använde handboken som han skrivit av och att det är han som  ledde nattvarden vet jag inte men det är ganska troligt. Vem annars? Det fanns då, ingen etiopisk präst i den evangeliska församlingen.

Längre fram i brevet skriver mamma om andra djur:

Efter söndagsskolan tog vi en promenad i trädgården och tittade på hur bönorna mognar och dillen m.m. växer. Då var Signe med och det är så roligt. Dagvakten kom med en höna så hon fick rycka i fjädrarna. Hon fick en höna som gåva här om dagen och en dag fick hon en näsduk som är märkt med hela Signe Tosten. Här får alltid barnen sin faders förnamn som efternamn och så har de inget r i Torsten.

På tal om höns så har vi skaffat oss höns och byggt hus åt dem, men det är så bekymmersamt för de trivs inte i sitt hus av den anledningen att där inte bor några människor. De bara kommer hit till oss, och det går då inte en dag utan man får köra ut dem ur rummen här.

Om detta m.m. har pappa lite mer information i en artikel i tidningen ”Vi Juniorer” som han skrev just idag för 70 år sedan. Så här skriver han i något han kallar ”en halvårsredogörelse från Lakamte”:

En del husdjur har vi redan skaffat oss. Men hönsen värper inte. De infödda påstår, att det beror på att de inte trivs i det nya huset. Höns måste i detta land ha sällskap med människor eller åtminstone dela rum med dem. 

Tidigare har han berättat om deras egen bostad så här:

Nu har vi fått ett bra hus att bo i. Det var dock inte så inbjudande och trevligt då vi började städa och reparera upp detsamma. En del av det hade tidigare använts som bostad åt de större husdjuren. Men just den delen är nu vårt sovrum. Glas har vi nu i samtliga fönster. Vackra svenska tapeter pryder väggarna. Alla golven har blivit bra. Men vi för ett ständigt krig mot termiterna som inte kan låta något av trä vara i fred. Ett plåtrör leder från spisen i köket upp genom plåttaket. Och det ryker oftast från vår skorsten. Det vittnar om att det numera finns människor i huset.