I gästboken ser jag att mina föräldrar hade gäster den 8 juli 1947. Det är intressant av flera anledningar att reflektera över denna information. Dels att se vilka som var bjudna (1) men också, därmed, reflektera över källorna till denna blogg (2).

1. Vilka har skrivit sina namn i gästboken den 8 juli?

Ester och Doglas Lister Två personer jag inte vet vilka de är. Kanske de personer som mamma skrev om i brevet vi citerade ur här om dagen. De som skulle komma från Addis Abeba. Se: 17:27a Tack så hjärtligt! (Någon som vet vilka de var?)

William S… En indier som tydligen bodde i Nakamte. Hans namn återkommer i gästboken och vi lär få anledning att återkomma till honom.

Idossa Gamachis och Aster Gano som vi nämnt tidigare Se 17:25 Början och skymning

Vidare Karin Söderström, Erik Söderströms syster som verkat med sin bror och svägerska i Nakamte i många år. Märkligt att det i breven inte kommer fram att hon vid denna tid kom tillbaka till Nakamte. Vi kommer att bl.a. se henne på några bilder som kommer att aktualiseras senare i höst.

Slutligen tre etiopiska namn och signaturer. Det är bara det ena namnet jag kan tyda och som jag  känner igen: Bicha, en kvinna vi kommer att höra om senare denna månad.

2. Reflektionen runt källorna till denna blogg.                                                                             Eftersom bl.a. Karin Söderströms återkomst till Nakamte inte nämns i något brev som jag har tillgång till och eftersom de använder dagboken så lite så märker jag att källmaterialet verkligen är långt ifrån fullständigt. Ni som följer mig i denna blogg måste vara medvetna om detta. Bloggen är inte en komplett redovisning. För att ge en sådan hade vi behövt ha tillgång till fler källor. Bl.a. undrar jag hur läget är på sjukhuset. Vi hörde för några veckor sedan om en konflikt där men den konflikten nämner de inte varken i breven, jag har tillgång till, eller i dagboken.

Det jag kan dela med mig av är helt enkelt brottstycken ur deras vardag  som kommer fram i mina källor och inte en övergripande rapport. Det som pappa, efter en månads uppehåll, helt plötsligt skriver om i dagboken den 9 juli är ett tydligt exempel på detta:

Plötsligt hörde vi kraftig skottlossning alldeles intill vårt hus. Och alla människor i närheten ropade och skrek. Vad stod på? 20 fångar hade just rymt och var nu på väg bort. Skott följde på skott. Snart började ”jakten” för fullt. Hela missionens kulle med tillhörande stora område blev noga undersökt av polis, militär och människor från alla håll, som nu strömmade till. Fort spreds budet att nu var det en eller fler som stupat för skott eller spjut. Allt hände på en timmes tid och då sades det att 13 fångar dödats. De övriga 7 hade klarat sig undan med hjälp av mörkret som föll på.

Dagen efter fick jag tillfälle att se alla offren, som nu släpats hem till fängelset och lagts i en lång rad utanför. Rättegång pågick och de flesta Farliga fångar hade dödats. Fångvaktarna buras troligen in i de förras ställe.