6 juli 1947. Nu är det söndag kväll och dags för brevskrivning igen men denna gång är det mamma som skriver ett sexsidigt (A5) handskrivet brev.,

Kära kära därhemma! Guds frid!

Nu skulle jag skriva lite till Er igen. Det blir ett gemensamhets-brev också denna gång. Ni får väl förlåta att det inte kan bli så personligt som om vi skrev till var och en.

Vi är Gud vare tack, friska. Det är så gott att vi fått vara så krya alla tre. Lilla Signe är ju snart 5 månader och på den tiden har vi inte ens varit förkylda. När jag tänker på hur svårt det var när vi kom hit förra gången, hur Torsten redan efter en vecka blev sjuk, jag hade också rätt svåra förkylningar. Ja då kan jag inte nog tacka Gud som nu låtit oss vara så friska! Så är det också ett tacksamhets ämne varje gång vi får brev från våra hem och får höra att det står väl till med våra kära. Vi fick två brev på en gång från mamma. Tack så hjärtligt….

Så har vi fått pengarna som Tant och Farbror (jag antar att mamma menar sina svärföräldrar) skickat oss. Varmt tack! Det var verkligen välkommet. Jag vet inte att vi någonsin varit så i behov av pengar som nu. Det finns så många hål att stoppa i när man skall sätta ett hus i stånd och liksom börja på nytt med allt. Tack också du Carl för vad Du sände oss. Det var som sagt mycket välkommet.

Det har varit en skön söndag. Lillan sov till halv sex. Då fick hon mat och sov sen igen. Innan pappa gick upp fick hon ligga hos honom en stund. Det hör söndagen till. Ja Signe är en liten solstråle. Pappa är så glad i henne så det är en ren fröjd att se dem.

EPSON MFP image

Jag har tänkt så mycket på att Sten (hennes bror) och Märtas lille Ingemar var väl 5 månader när de miste honom. O vad det måtte varit svårt.

Och så går hon över till att svara på frågor hon fått av sin mamma:

Nu har jag tre flickor i köket. Det låter ju hemskt och Torsten brukar skämta med mig hur det skall gå om vi kommer hem och jag också där skall ha tre jungfrur. Nåja, deras arbetsprestation är ju inte så stor. Jag får tänka och påminna dem om allt. Men de är snälla och det är faktiskt roligare att ha flickor, och för Ganami är det ju nyttigare att ha flick-kamrater. De är tre med henne. Vi saknar inte Addis, nej vi trivs så bra här. Vi får nog påhälsning av en del svenskar vad det lider, men vi saknar dem inte. Vi har ju kommit hit för de svarta och inte för svenskarna.

Vi får också reda på att det denna söndag var 51 barn i söndagsskolan.