Så här i slutet av juni passar jag på att ta med några notiser som stått i Budbäraren under juni 1947 och som har anknytning till bloggen:

Den 8 juni  publicerades denna dödsruna med rubriken: Till Minne av GUSTI SÖDERSTRÖM f.d Nakamte missionär.

EPSON MFP image

På påskafton fick missionär Gusti Söderström ilbud efter sig att bryta upp genast för hemresa. Många uppbrott och resor ut och hem har hon varit med om under sitt ganska oroliga liv…. Gusti och Erik Söderström fick i rikt mått uppleva de barnbrytande missionärernas svårigheter och leva i primitiva förhållanden. Både för egen del och vad sjukvårds arbetet angick gällde det att kunna reda sig med enkla medel. De många slitsamma åren bröto ner Erik Södertströms hälsa. Han längtade efter vila. Dock fingo makarna uppleva glädjen att efter världskriget återkomma till sin längtans land och återse sina älskade i Lakamte, innan missionens Herre gav order om hemfärd för Erik Söderström.                                       Se 15:32b Doktor Erik Söderström i Nakamte, 15:44 Söderström sjuk, 15:46 a ”Striden är slut” och 15:46 b ”Jag var i fängelse och ni kom till mig”.

Det var Gustis hopp och önskan att efter en vilotid här i hemlandet få resa dit ut och öppna ett barnhem i Lakamte på Kejsarens bekostnad och i stor skala, vilket hon också hade fått löfte om… Det gick så förunderligt fort att hon blott hann säga till den gråtande dottern: ”Gråt inte så Maja, jag går ju hem”. (Skrivet av Rosa Holmer)

Det blir istället mamma och pappa som fick starta detta barnhem. Kanske inte i den stora skalan men mer om det i höst.

Den 13 juni berättade  Birgit Arén så här under rubriken Syföreningen i Addis Abeba håller missionsauktion: 

Det är fredagen den 16 maj. Ett febrilt arbete utvecklas i de svenska köken här i Addis. Det bakas hederliga svenska bullar och pepparkakor, finfina tårtor gräddas och garneras, kolakokning är också i full gång. Varför denna brådska? Sedan några månader tillbaka har vi några svenska damer, samlats varje tisdagskväll i de olika hemmen till missionssyförening. Vi hoppas kunna hjälpa till med att erforderliga medel kommer in till klinikbygget i Nedjo.

Vid 3-tiden den 17 maj svänger den ena bilen efter den andra in på missionsgården. Lotteriet på en stor trevlig docka har Stina Ljungberg snart slutsålt. Efter en kort andaktstund är auktionen i full gång. Per Stjärne är auktionsförrättare och det ropas på både amhariska, svenska och engelska. Efter ett par timmar är allt gånget under klubban.

EPSON MFP image

Resultatet blev strålande – över 3 200 dollar! Det hade vi ändå inte räknat med, men glada var vi och tacksamma. Och syster Hilma i Nedjo torde inte bli mindre glad när hon om några dagar har pengarna i handen.

Någon dag senare reser Per Stjärne tydligen till Sverige, i samma nummer av Budbäraren som jag fann det första citatet i, hittar jag denna notis:

Pastor Per Stjärne kom till Sverige från Addis Abeba den 24 maj. Han kommer att vikariera för pastor  Johan Hagner å Expeditionen under hans resa till Tanzania.

Och under EFS årskonferens i juni talar han enligt referatet i Budbäraren den 26 juni:

Pastor Per Stjärne hälsade från Etiopien och berättade friskt och levande om skördar, som håller på att bärgas in.

Vid EFS styrelses sammanträde i anslutning till konferensen beslutades ”att perioderna på missionsfälten för våra missionärer skulle kortas till i allmänhet fem år.”