Även denna vecka använder jag ”det långa brevet” och det betyder att jag återvänder till förra veckans händelser:

Klockan ett var vi bortbjudna på middag hos vår vän, Idossa som bor kvar här  på missionens kulle. Hans hus ligger omkring 100 m. från vårt. Nog hade han och hans hustru gjort det bästa de kunde och det var då mer än vad vi skulle kunnat åstadkomma i matväg då det gäller pepparsås. Det var inte peppar i alla rätterna. Vi fick t.o.m. köttbullar och potatis. Allt var så välsmakande där vi satt runt ”måsoben” och åt allt detta goda med fingrarna. O, att Ni ändå en gång hade fått vara med om något sådant.

EPSON MFP image

Här är en bild på värdfamiljen. Kanske taget vid detta tillfälle vid Onesimus grav. Bibelöversättaren Onesimus, som 1899 hade översatt hela Bibeln till oromiffa, var Idossas farfar. Kvinnan till vänster är Aster Gano den kvinna som hjälpte Onesimus i översättningsarbetet.

Det blev tid att gå tillbaka till kyrkan igen. Sedan i söndags har vi en söndagsskola här i Lakamte. Tills vi nu kom tillbaka hit in till Wollega har vi inte haft rättigheter att arbeta som vi önskat det. Men nu har vi full frihet och fullt upp att göra. I söndags (8/6 1947) skedde starten. Det kom 31 barn första dagen. Och ändå pålyste vi först samma dag. Idag kom det 38 och det kommer nog att öka. Barn fattas inte. Vi har det rätt enkelt och försöker klara oss med de språkkunskaper vi sitter inne med. Idag blev Lakamte söndagsskola fotograferad efteråt. Det var högtidligt må Ni tro.

EPSON MFP image

Troligtvis är detta den bild pappa talar om. Antalet stämmer ju ungefär. Söndagsskolläraren Elsa finns också med längst till höger.

Nu håller Elsa på med att ge lillan sitt kvällsmål. Skymningen kommer snart. Det är en vacker kväll. Det har regnat en hel del idag. Vi har tittat på trädgården också. Där växer det så det är underbart. Redan har vi skördat en hel del. Och likväl sådde vi först någon vecka efter vår ankomst hit i april. Nog fröjdas jag som ”gammal trädgårdsmästare”.

Kvällsmaten är färdig säger Elsa och skymningen faller mer och mer på. De ständiga blixtarna syns  nu tydligare än under dagtimmarna. Signe har somnat. De två flickorna har kommit och sagt god natt och gått hem. Ganami är kvar och ska väl servera maten om en stund. Våra två åsnor har gått till stallet. Hönsen har tjänarna samlat ihop.

I en handskriven anteckning ger mamma, på tal om skymningen, oss ytterligare en direkt inblick i deras dag/kväll:

Just nu har vi märkt hur bra det skulle vara med en fotogenkanna. Det är så svårt när man skall fylla lamporna. Om Ni kunde skicka ut en sådan till oss vore vi mycket tacksamma. Ett par morronskor till mig vore också bra. Jag har nr. 40 i skor.

Ark nummer fyra är slut och då får det vara nog för denna gång.