Nu är det den 15 juni. Detta datum 1947 skrev pappa brevet jag redan citerat ur flera gånger. Det var ett långt brev på fyra hela maskinskrivna sidor. Jag har det i två kopior. Ett som gått till de anhöriga och ett som gått till Thyra Johansson m.fl. i Nogersund. Det märkliga är att det inte är karbonkopior utan han har skrivit två nästan helt identiska brev men det går att se skillnader. Denna dag för 70 år sedan skrev han alltså åtminstone 8 maskinskrivna ark. Detta brev har jag redan citerat ur men inte det han skrev om just denna söndag:

Det skulle vara en glädje för mig och Elsa  om vi kunde skriva ett sådant där enkelt men upplysande brev, som Ni alla kunde ha nytta av. Vi vill göra ett litet försök.

Andra dagar brukar vi stiga upp strax efter det solen gått upp i öster. Vi bör ha ätit frukost tills arbetarna kommer  och då börjar vi dagen med att ha morgonbön med dem alla. Men idag skulle vi vila ut genom att ligga längre. Det kunde vi också. Nu har vi inte mindre än tre flickor som ”våra pigor” med Ganami inberäknad. De knackade på så nätt på vår dörr vid sjutiden och hade  vällingen kokt och våra två ägg stekta. Ganami och en av de nya flickorna – Gheti  bakar vårt bröd. Så hade vi pressade gurkor och tomater – allt från egen odling – som pålägg. Mjölken, som vi ännu köper utifrån, är riktigt god. Så mjölk dricker vi som hemma i Sverige. Men nog har vi kaffe likväl efteråt. Som  Ni ser, så fattas det inte oss något. Det är rent av underligt att man härute i Afrika kan ha det så bra. Och nog kan vi säga att allt i matväg, åtminstone det som vi köper härinne i Lakamte – är billigt. Det är ingen ransonering som Ni har.

Vår lilla flicka fick strax efter flytta över till mors säng. Inte var hon besvärlig i sin säng. Men vi har som regel att hon på söndagsmorgon får lite extra rättigheter. Hon är lika fin alltfort. På tal om henne så är vi lite ovissa om vi ska låta henne kalla oss far och mor eller mamma och pappa. Kanske det blir det sista. Det är visserligen inte aktuellt än. Men nog ger hon lite ljud ifrån sig redan. Det är dock oftast då hon är glad och skrattar.  Rätt sällan skriker hon. – – Så fick hon lite extra från mamma och var så förtjusande. Men mammas mjölk räcker inte mera än då det gäller nattmålet, som numera spisas vid 4-5 tiden på morron. Då är pappan alltid mycket sömnig och ointresserad.

Klockan blev idag halv nio då jag steg upp. Då hade mamma gått före upp för att koka mat åt Signe. Jag blev bara lagom färdig för att gå ut och ringa i kyrkklockan för samling till kyrkan.

Kyrkklockan skrev jag ju om förra veckan.  Och nästa vecka blir det ändå mer ur detta brev.