Den 1:e juni 1947 skriver pappa i dagboken igen:

Den mellanliggande tiden från det vi skrev sist tills nu har helt varit upptagen av byggnads- och renoverings arbete. Dessa har krönts med framgång.

Idag bor vi i vårt nya hem här i Lakamte. Här har vi nu fått det så bra – alltför bra för några missionärer. Men vi tackar Gud för all hjälp hittills. Nu ämnar vi fortsätta med de övriga husen. Så fort som möjligt vill vi komma igång med något missionsarbete. Nu känner vi oss ledda att särskilt arbeta bland vuxna flickor och fader- och moderlösa barn. 

Vår Signe är så duktig och till stor glädje för oss och andra.

SigneNakamte3

Familj7

Från och med nu kommer jag att lägga till dessa två  ”familjebilder” på bloggens första sida. Så här står det också i dagboken. ”I sjukhuset råder oenighet mellan den vita personalen. Gud hjälp.” Vi får se om vi med tiden får mer information om denna konflikt som nämns så här kort i dagboken. Nu till husrenoveringen och den information vi hittar om det i brevet:

Vårt boningshus är nu i det närmaste färdigt. Vi har fått det så bra. Ja, långt bättre än vi vågat vänta. Huset är stort. Inte hade vi kunnat få ett liknande hemma i Sverige. Men det är ju ett som står kvar sedan den italienska tiden. Det och övriga har vi fått övertaga alldeles utan några kostnader. Men så hade vi ju i vår mission åtskilliga andra som alla brändes under kriget.

Tack vare vänner och anhöriga i Sverige och här ute har vi nu kunnat sätta upp tapeter i alla rummen. Hade vi inte fått dessa, så hade det ju gått bra med kalkade väggar. Men nog är detta trevligare. Att detta vårt hem här i Afrika har blivit så vackert är alltså inte vår förtjänst. Vi har bara arbetat med gåvorna.

I sängkammaren har de blommiga tapeter får vi reda på genom ett litet vykort som är det enda som mamma tydligen hann skriva till sin mor dessa veckor. Tillbaka till brevet:

Det saknas inte heller gardiner i något rum. Vi har, som Ni nog förstår, så inbjudande och rart som vi kan tänka det. En del etiopiska prydnader sitter nu på väggarna. Ett bra kök med en gammal svensk spis har Elsa fått. Där håller de tre flickorna på som bäst att laga mat ikväll.

Huset har veranda på tre sidor. Det är mycket behövligt för regnen skull. Och det är så bra att kunna gå runt om huset utan att behöva gå ut i regnet och den lera som det blir efter regnen. Luckor har vi i alla fönster. De stängas från insidan. Detta och mycket annat fanns då vi kom. För oss gällde det bara att laga upp det hela.

Här inne på mitt arbetsrum hänger nu en orm på väggen. Den är numera alldeles ofarlig. Men det var den inte för två veckor sedan. Då vi röjde upp i trädgården fick vi syn på den. Karlarna, som jag hade till hjälp, dödade den snart. Det är alltså skinnet som hänger här.

Vi har ju en nattvakt som ligger vid ingången till vårt hus. Han är alltid beväpnad med två spjut. Just nu visade han sig här utanför mitt fönster. Han ville väl med det säga, att han börjat sin nattliga tjänst.