I brevet, som är skrivet i juni, och som jag redan nämnt får vi information av olika slag. Bl.a. så har de skickat ett brev som jag inte har kvar. Men en kort sammanfattning av det får vi i detta senare brev:

Nu tar det längre tid innan både Ni och vi får breven. Det är nu under regntiden besvärligt med postgången hit. Vi har skrivit ett brev till er. Det är det med våra önskemål för det kommande barnhemmet och flickskolan. Ibland tycker vi att vi är för ivriga att tigga. Men sedan när vi ser behoven här, så blir vi snart tagna ur de tankarna. Kan Ni göra något åt dessa önskemål så är det bra. Vi vore sedan ännu mera tacksamma om det snart kunde lämna Sverige. Vi skulle ju börja detta arbete i september.

Det hade ju varit intressant att se denna önskelista men den har kommit på avvägar. Nu får vi istället titta på hur de i Nakamte förbereder inför september. Jo, trädgårdsmästaren Torsten är igång nere i flodträdgården och gläds åt allt som växer. Redan i april började han tydligen att så där. Så här skriver han i samma brev:

Ni förstår att detta är den verkliga platsen för en odlare. Nu har jag sått det sista av grönsaksfröerna. Jag har aldrig sett maken till antal skidor på vaxbönan. De är fullständigt översållade. Jag har den sorten av bönor som heter Hundra för en. Men här bör vi döpa om den sorten till Tusen för en. Kanske Ni genom detta lilla får en aning om hur det växer här. Stöter inte något särskilt till bör jag få några hundra kg. bruna bönor om någon månad. Dem ska vi försöka sälja bland svenskarna i Addis och på det sätter få in lite extra medel till driften av missionsstationen här. Det behövs så väl här då vi nu reparerar upp allt. Majs har vi nog färdigt om en månad. Potatisen blommar så bra nu. Vår trädgård liknar en mindre handelsträdgård hemma i Sverige. Folket tycker att detta är bra underligt. Vi vill ju sedan försöka lära dem att använda några av våra mest lämpliga grönsaker. En jordbit äger ju alla. Därför vore det så bra att få dem till att skaffa sig lite extra i grönsaksväg. Lök är en annan mycket användbar sak i detta land. Därför har vi rätt många sängar av den sorten. Vi förbereder ju för att ha mat i vårt blivande skolkök. O, vad detta är roligt. Det är bara lite svårt att hinna med allt som man borde. Ännu så länge får vi ju vara med överallt. Vi ska ju söka lära upp någon som kan göra vissa saker.

I Addis var veden så dyr. Här har vi så mycket som vi behöver. Vi kan fälla det ena trädet efter det andra på vårt eget område. I vårt privata vedskjul har vi nog lagt upp bortåt 10 kubikmeter färdighuggen och kluven ved. Och nu håller vi på att fälla för skolans räkning. 12 kubikmeter får jag nog plats till i källaren under skolan. Det blir bra för kommande behov.