Från den 20:e maj 1947 har vi en anteckning i gästboken:

Hjärtligt tack kära vänner för att Ni så villigt och gärna hyst oss i nära 5-månaders tid. Tack för allt vi fått dela av både andligt och lekamligt gott och inte minst av den gemensamma glädjen över våra små. Gud välsigne Er för detta.                                     Så välkomna alla tre till Mendi. Vi väntar Er. Ps.23                                                          Elsa, Arne och Hans-Arne Hansson

EPSON MFP image

Nu skiljs vägarna för dessa två spädbarn. Hanssons karavanresa till det inre av Wollega skriver Monica Lindberg om i sin bok: Även mitt Afrika. Den får ni läsa om där. Jag komplettera istället förra veckornas uppräkning av missionärskollegorna genom att fortsätta att citera ur Budbäraren och Per Stjärnes rapport:

Så kommer vi till vår västligaste utpost Nedjo. Under min vistelse på stationen fick jag på nära håll följa arbetet på kliniken, och det kom mej helt enkelt att beundra den gärning, som där utfördes av syster Hilma Olsson  – och tidvis även av fru Elsa Hansson. Hur lottlösa skulle inte dessa gallaer vara utan den barmhärtige samaritens tjänst? Vårt sjukvårdsarbete i Nedjo bör få ett kraftigt handtag just nu. Den lilla snygga sjukstugan med 10 sängar, som fick vara till stor hjälp i arbetet fram till den italienska invasionen blev då av inkräktarna jämnad med marken. Nu gäller det att ofördröjligen bygga en ny. 

Från och med början av detta år har vi familjen Lundgren i Nedjo. Det var ingen lätt sak för dem att med sina två småttingar – den minste endast nio månader – företa denna flyttning. (Nu under våren 2017 har Per-Olof fått göra en annan flytt. Han har fått avsluta sina dagar här på jorden.)

Där inne i Wollega står våra missionärer inför en öppen dörr. När detta skrives har vi just fått besked om att vår begäran om ett byggnadsanslag på Eth. Dollar 7000 för den nya Mendistationen beviljats. Vi får också ett årligt anslag för lärarlöner och driftskostnader. Generaldirektören för undervisningsministeriet, Ato Emmanuel Abraham, som tillhör den evangeliska församlingen, har ingenting emot att missionen övertar statens skola på platsen och därmed också lärarna, vilka samtliga tillhör missionen. Vi skulle då också få anslaget höjt med ett belopp motsvarande deras löner. Pastor och fru Arne Hansson kommer att ta upp den nya stationen i Mendi efter regntiden.

Nu tillbaka till Nakamte där det också fanns öppna dörrar. I ett brev, som visserligen var skrivet senare, får vi av pappa följande information:

Kanske vi också skulle berätta lite om vårt lilla bibelhus nere i stan. Det byggdes av de förra missionärerna. Dock har det varit stängt alltsedan kriget började. Men i torsdags för en vecka sedan (den 4 juni) hade jag glädjen att öppna det igen. Elsa kunde tyvärr inte för Signes skull vara med. Det första ord jag fick höra om böckerna sedan jag plockat upp några av dem var detta: ”Det är Jesus Kristus böcker”. Så sá en liten pojke. Det gick bra första dagen och nu på sista torgdagen i torsdags fick jag sälja ännu mera. Detta är ju något av det arbete som jag mest älskar.