Vi har tidigare i denna blogg följt pappa när han som helt ny i landet försökte fungera som församlingspräst i Nakamte. Då hade han mycket lite kunskap i språket. Se bl.a.15:36 Församlingsprästen Torsten. Nu drygt ett och ett halvt år senare kan han språket bättre men att predika på amhariska vågar han sig inte på. Det dröjer ett år till innan han gör det.

För 70 år sedan var det en vecka mellan de två olika påskfirandena. I år, 2017, sammanfaller de och vi har glädje att fira gemensam påsk.

Vad har vi för övrigt för information om påsken i Nakamte 1947? Inte så mycket tyvärr. Men vi vet  att det året var det etiopisk påskdag den 14 april och det var pappa som predikade i Nakamte kyrka.

cropped-lakamte-ky-version-3.jpg

Det predikomanuskriptet jag har tillgång till är på engelska. Det var kanske deras tidigare lärare Idosa Gamachis som tolkade honom. Jag kan också från manuskriptet ana att han har lärt sig en hel del under de snart två åren de bott i landet. Jag ser tydliga försök till kontextualisering i predikan. Och så vill jag förmedla en utav pappas två huvud punkter i denna predikan. Han säger att Påskdagen är en dag av glädje, så jag passar på att önska er en GLAD PÅSK.  Påskens budskap är glädje trotts, nej snarare tack vare, långfredagen.

För övrigt dessa veckor är pappa tillsammans med Arne Hansson engagerad i att renovera och göra i ordning det hus dit mina föräldrar och Signe kommer att flytta in i.

Så här blev huset med tiden:

EPSON MFP image

Det är ju festligt att Hanssons senare på 60-talet också kom att bo i detta hus. Då fick jag och mina systrar vara inneboende hos dem för vår skolgångs skull. Signe och Hans Arne hade då hunnit att bli 12-13 år. Jag och Hans-Arne bodde i rummet innanför det högra fönstret – ”pojkrummet”.  Stackars Hans-Arne som fick dela rum med en sex år yngre pojke. Jag vet inte om jag tackat dig för det. Men allt detta är en senare historia.

.