Nu är mina föräldrar tillbaka i Nakamte och vi ska följa dem i deras arbetsuppgifter här. För nya läsare måste jag igen ta upp frågan om stavningen av denna plats, 33 mil väster om Addis Abeba. Jag vet inte varför mina föräldrar konsekvent skriver Lakamte medan andra stavar det med N. Jag kommer att i citat stava som de gjorde med L men för övrigt skriva Nakamte som är den vanligare stavningen och uttalandet.

Jag kommer också att ersätta Addis Abeba bilderna med Nakamte bilder i bloggen från och med nu.

Man skulle kunna önska att de hade börjat på en ”ny kula” i dagboken när de nu skulle börja ett nytt kapitel i sina liv. Men så blev det inte utan snarare så är det snålt med information. De har tydligen så mycket annat att stå i nu när de är familj och har nya uppgifter att ta tag i. Det är till och med så att jag har mycket lite  material under maj månad. Vi får se hur det går när vi kommer dit.

Redan nu i april är det snålt med anteckningar i dagboken så jag får kompletera med annat material. Men först ur dagboken där det står:

Här i Lakamte blev vi hjärtligt mottagna. Det kändes så gott.

Det blev som de hade planerat att de kom in till Nakamte till den svenska påsken 1947 och i dagboken för den 6 april skriver pappa:

Nu har vi hunnit ordna lite för oss i läkarbostadens gästrum där vi tagit in.

Om detta boende skriver pappa lite senare i ett ”rundbrev” till Juniorerna i Sverige. Vi kommer att återkomma till detta brev kommande veckor. Om boendet skriver han så här:

Här bor vi tillsvidare rätt primitivt. Vi har ingen dörr eller handtag till dörren ut från vårt rum. På nätterna ställer vi en säck med majs för. Vi vill ju inte ha vilka gäster som helst om nätterna.

Tillbaka till dagboken för den 6 april 1947:

Det är påskdag och Hanssons pojke ska döpas.

Om detta har Monica Lindberg, i sin bok, naturligtvis citerat ur sina föräldrars dagbok. Där får vi följande information:

Dopet skedde utanför Ruth Permans bostad. Vi hade prytt ett dopbord vackert med blommor. Det är den tiden nu då det blommar rikligt i trädgården. Dopförrättare var pappa Arne, och mamma Elsa bar fram sonen som i dopet fick namnet Hans-Arne Tommy. Faddrar var Ingrid Hellman och Lydia Larsson. Övriga närvarande: Ruth Perman, Elsa och Torsten Persson, Rosi Cohen med sonen William. Som solosång sjöng Elsa Persson ”Jag kan icke räkna dem alla” och sedan lyssnade vi på Johannelundskören som på en skiva sjunger ”Härlig är jorden”.

Jag vet inte när detta kort är taget men det är Signe och Hans-Arne,  de ”nyligen” döpta, som delar korg.

EPSON MFP image