En av dagarna efter dopet får pappa resa tillbaka till Nakamte. Mamma skrev så här i dagboken: Det såg lite motigt ut när Torsten skulle resa till Lakamte. Den snickare som lovat följa med honom sade i sista stund nej. Hur han skall kunna få tag i någon i Lakamte som har tid att hjälpa honom vet jag inte.

När mamma nu är ensam  med Signe som är mer än en månad och som nu ”börjar lite mera medvetet att skratta”, det tycker åtminstone hennes mamma och pappa,  så här skrev mamma till vännen Thyra i Nogersund, Blekinge:

Jag sitter i solskenet på verandan och har en så stilla och skön eftermiddag. Men jag måste väl tala om vem jag har i sällskap denna eftermiddag. Jo, det är den lilla Gudsgåvan Signe Elisabeth som ligger här i sin bambukorg. Hon har inte somnat riktigt ännu, så hon hälsar så mycket till Tant Thyra och säger att när hon kommer hem till Sverige så vill hon så gärna komma och hälsa på Tant Thyra. Så tackar hon så innerligt för de fina filtarna och de andra präktiga sakerna som vi fått.

Det var nämligen så att dagen efter sedan jag sänt iväg brevet till Astrid och Thyra (en annan Thyra) och där talat om att inte Dina julklappar kommit fram, kom Torsten hem från en engelsk gudstjänst och hade där fått Ditt paket av en amerikansk missionär som kommit hit vägen över Asmara. Ditt paket hade tydligen kommit med i en låda till våra kamrater där uppe i Eritrea.

Thyra så blev det en julafton till med glädje och tacksamhet över alla goda vänner Gud givit oss. Tack Du kära vän för alla präktiga saker Du sände oss. Gud må löna Dig, vi kan det inte. Det var inte bara Torsten och jag som blev glada. Det var en fröjd att se Gannami, fast att klänningen var för liten till henne så var hon så överlycklig för att en svensk flicka hade tänkt på henne och skickat en av sina klänningar till henne. Det hade ju givetvis varit ännu roligare om hon kunnat ha den, men se det gick inte alls. Du får hälsa Viola och tacka henne så mycket, må Gud välsigna henne för hennes kärlek och må hon aldrig mista sin barnatro. Så skall vi skriva och tala om när vi hittar en liten flicka som hennes klänning är lagom åt. Vi sparar den till vi kommer till Lakamte, där är det fler som behöver den än här. Så var det en annan liten klänning i samma paket, den sparar vi nog till lilla Signe.

Tack för att vi får vara förvissade om att Du följer oss i bön. Så gläds Du med oss över att det äntligen blivit bestämt var vi skall få vår uppgift. Må så Herren kunna få använda oss. Torsten har rest in för att börja ordna till vårt hem, så är det vår tanke att han skall komma tillbaka om två veckor och så skulle vi packa ihop och flytta in möjligen till påsk. Då får vi bo lite provisoriskt först, men vi vill helst det, så vi får vara tillsammans och så kan vi ju hjälpas åt med en hel del arbete.