Så här skrev mamma i dagboken för 70 år sedan:

Nu är vår lilla Signe Elisabeths dopdag till ända. En stor dag har det varit för oss och vissheten om att hon nu är Guds barn gör oss så lyckliga. Vi hade Aster som gudmor och Aréns som faddrar. Birgit Arén sjöng ”Min själ upp att lovsjunga Herren” och ”Färdemannens psalm”. Guds Ande var så förnimbart nära, både jag och många med mig var till tårar. Per talade så gott till oss över orden i Ps. 116:12-13. Så hade vi kaffe här för omkring 60 personer. På kvällen hade Aster och Gebre Medhen pepparsåsfest för oss och en del vänner. Ja, vårt hjärtas tack går till Gud för den stora gåva Han givit oss i vårt barn. Må Han ge oss nåd att fostra och vårda henne rätt så att hon får vara Guds barn för tid och evighet. 

img_1018-2

Om denna dag har jag information på minst tre platser. Dagboken och brev.  I ett av beven berättar mamma att Stina Ljungberg sagt ”att hon aldrig varit på ett dop där Guds Ande varit så förnimbart nära”. Jag har också hittat mina föräldrars gästbok. Det blir första gången jag citerar ur den. Så här skriver dopprästen Per Stjärne:

På Signe Elisabeths dopdag den 9 mars 1947. ”Tag detta barn och uppfostra det för mig”. Detta är Herrens ord till Er, kära Elsa och Torsten. Gud välsigne Er alla tre.

Alla sextio gästerna har tyvärr inte skrivit sina namn i gästboken, bara ett tjugotal. Om förberedelserna för dopkaffet skrev pappa redan i förra veckans brev så här:

Tafarra har bakat fem sockerkakor för tårtor. Det är alltid hans arbete. Vi kallar honom ibland för chefen för tårtfabriken. Elsa har bakat bl.a. vetebröd.

Angående gudmor Aster skrev pappa så här redan innan dopet:

Till  gudmor får Signe en afrikansk kvinna. Därom har det inte heller varit någon tvekan. Här på missionsstationen bor Aster och hennes man. Det är henne vi valt. Då vi frågade henne blev hon så glad och överraskad. Hon är den bästa vi kan tänka oss här ute som vår flickas gudmor. Vi vet, att hon kommer att bedja mycket för vår flicka. Då vi kommer hem (till Sverige) ska vi få lättare att tala om Aster och hur god hon är. Hon kommer här till vårt hus mycket ofta om dagarna. Det blir mycket svårt att kunna resa från henne, då vi måste resa till Lakamte. Men vi ska be henne komma till oss där under regntiden. Aster har sagt så här: ” När jag är mycket gammal och böjd av åren då Signe möjligen firar bröllop hemma i Sverige, då ska det bli en särskild glädje för gamla Aster. Ja, hon är så god, så det kan vi inte med ord tala om.

På dopdagens kväll var de hembjudna till mamma Aster och Ato Gebre Medhin tillsammans med de andra missionärerna och de svenska lärare, som undervisade i samma skola som magister Gebre Medhin. I den skolan gick också Gebre Medhin och Asters äldsta söner.

Vilken skola var det Ezra?