Den 8 mars skrev pappa ett brev till de anhöriga efter att ha fått många brev från Sverige. Det brevet citerar jag ur denna vecka.

Tack för alla gratulationer  som vi fått från Er! Och är det någon gång det passar med en gratulation, så nog är det vid ett sådant tillfälle som detta. Allt är ju gåvor från Gud, men nog är ett litet välskapat barn en särskilt stor sådan gåva. Vi är så glada och förtjusta vårt barn. Men så är hon också ”världens raraste barn”. Därom råder ingen som helst tvekan. Det kan vi intyga som både sett henne och många andra barn. Så tänker kanske alla föräldrar om sina barn och konstigt vore det annars. Hon är så snäll. Ännu har hon inte någon natt stört vår sömn. Hon somnar efter sista måltiden vid 11-tiden på kvällen och så brukar hon vakna till, då det är rätt tid för oss att gå upp på morgonen. Det tycker vi är bra. Så ”sjunger” hon lite emellanåt på dagarna. Hon lever till allra största delen av sin mammas mat, men hon brukar få lite extra komjölk. Dock märker hon mycket väl om vi skulle ha glömt att lägga socker i.

Elsa är nu lika stark igen. Det är vi så glada för. Nu finns det ju en hel del att göra här i vårt hus. Vi ska ju rätt snart flytta härifrån till Lakamte. Därför har vi börjat att packa ihop en hel del. Och  nu ska vi snart ha döp för vår lilla flicka. Det ska Per få göra. Men nog måste vi redan nu tala om vad flickan ska heta. Vi har det bestämt vid det här laget och det blir nog ingen ändring fram till dess. Vi har varit förvånansvärt eniga i detta stycke. – – Hennes namn kommer att bli Signe Elisabeth. Och så kommer vi att kalla henne för Signe. Så nu vet ni vad vår lilla flicka heter. Kan hon bli en sådan duktig och god kvinna som Mor i Skoghus, då blir hennes föräldrar mycket glada och tacksamma. Får Gud rå om henne ifrån första levnadsåret till det sista, då finns det ju hopp.

Till detta har mamma i brevet lagt till en handskriven kommentar:

När pojken kommer skall han få namn från Björsäter.

Pojken som kom var jag men det dröjde mer än sex år. Mitt mellannamn Eskil är från Björsäter. Min morfar hette så. Så delvis lyckades mamma hålla löftet.

Om dopet berättar jag nästa vecka.