Den 13 februari skriver mamma ett brev till de anhöriga i Sverige:

Våra käraste anhöriga i Skoghus och Björsäter. ”Detta är den dag som Herren har gjort låtom oss på den fröjdas och vara glada.” Så läste jag i den 118 psalmen när jag i lugn och ro kom ner här på mitt rum i måndags kväll efter att ha varit med om den stora, rika upplevelsen att ha fött ett litet välskapat flickebarn till världen. Ja nog var det tacksamhet och fröjd i min själ, det var och är som mitt hjärta ville sprängas av glädje. och Torsten är visst inte mindre lycklig. Tänk att Gud ändå ville ge oss denna gåva, vad Han är god vår Gud!

De har ju väntat i 4 ½ år. Deras vigsel ägde rum den 27 sept. 1942. De är glada och lyckliga. Mamma fotsätter så här:

Nu är det ju lite bekymmersamt med matfrågan. I går drog hon så bra, men då fanns där inte mycket att få. Idag är där lite mera men då har hon varit lite lat och slö. Hoppas det blir bättre nu när hon skall há kl. 2. Hon snusar och sover så gott nu den lilla skatten. 

elsa-och-signe

Och så berättar hon om besöken hon haft på BB.

I går var en hel del av kvinnorna från missionsstationen här och hälsade på och det är ju fröjd utan like. I detta land är det ju en särskild välsignelse att få barn.

Idag har Per varit här på en liten visit. Han kom igår hem från sin resa till Lakamte. 

Idag på förmiddagen kom telegram från Björsäter. Torsten hade inte varit hemma men Tafarra han kom hit med det. Tack så mycket. Tafarra han är också så glad, och Gannami. Hon kom insmitandes igår lite före besökstiden för att hinna innan hon började skolan efter middagsrasten. Inte vet jag hur hon kommit igenom porten.

Nu är det snart besökstid och då kommer pappa, så jag slutar väl här med innerliga hälsningar till Er alla från Era lyckliga barn i Afrika. Torsten, Elsa och lillan.

På kvällen skriver pappa i dagboken:

I dag har lillan fått rätt rikligt med mat. Hon har särskilt i eftermiddag varit mycket energisk. O vad det är roligt med denna lilla varelse.