Något mer om den första veckan 1947. Den 5 januari predikade pappa, enligt anteckningsboken där han har noterat alla platser han predikat på och vilken text han använt. Det är dagarna innan den etiopiska julen och pappa predikade i Addis Abeba. Och mycket riktigt bland predikomanuskripten hittar jag också denna predikan.

EPSON MFP image

Detta är den första av sju sidor. På de andra finns det många bibelcitat och mycket text. Det är verkligen en rejäl predikan om Johannes döparen där han riktar sig till  både barn och vuxna. Undra hur lång tid predikan tog inklusive tolkning, som troligtvis Per Stjärne stod för. 

Och så blev det Etiopisk jul och det skriver  pappa om den 7 januari så här:

Men igår, trettondedagen tog julfirandet vid igen. Eller rättare sagt det började då för de infödda kristna med deras julafton. Vi hade även i år rest en stor lövkyrka på tomten här. Och nog kom det bortåt 1000 personer till mötet igår kväll. De infödda firar inte julafton i hemmet utan här på missionen. Bl.a. talade pastor Dahlberg. Han kom för en vecka sedan tillbaka från sin resa i Eritrea. Idag firar vi juldagen med de infödda. Och nu ska det om en stund bli söndagsskolfest.

Och mamma skriver samma dag till ”lilla” Mor:

Idag är det juldag härute och vi känner faktiskt lika mycket julstämning idag som på vår jul. Nu skriver Torsten brev men jag skulle försöka få till ett lite privat brev till Mor. Förstår att Du har väntat kära Mor och hade allt varit som vanligt, så nog skulle jag ha skrivit förr. Men vi har så mycket folk här och arbete har ju inte fattats.  Så har jag dessutom någon nervsmärta i min högra arm; som gör att jag knappast kan skriva. Det är enligt doktorn, fostret som trycker och orsakar detta. Jag har ju inte haft många besvär annars, så jag borde inte klaga och det är lite bättre nu än för en månad sedan…. Nu orkar jag inte mera med min arm, om 3 veckor hoppas jag det skall bli bättre.

Pappa avslutar brevet så här:

Elsa går ju och väntar dessa dagar att timmarna ska vara inne att fara till B.B. Men ännu är hon hemma. – – – Vi ska låta er få veta hur det går, så snart det är oss möjligt. Vi kan ju t.ex. göra så att  vi sänder ett telegram till Björsäter och så ber vi dig, Carl att du ringer till Skoghus omedelbart. Det kan väl bli bra. Framför allt må Gud hjälpa Elsa.

Till Fars och Mors gemensamma, stora högtidsdag  (18/1) vill vi sända våra bästa och innerliga lyckönskningar. Vi ville nog gjort det på ett bättre sätt, men hur ska vi kunna det? Särskilt till Mor, som är blomstervännen framför andra, skulle vi velat sända hem en stor bukett med amaryllis. Vi har allt en hel del av sådana i trädgården. 

Mitt nästa inlägg dröjer till just den dagen. Då har vi några notiser i dagboken att notera.