Ett nytt år och jag ämnar försöka fortsätta att hitta något att skriva om varje vecka. Detta år har jag ingen lång och i dagboken väl dokumenterad resa att skriva om. Inte heller en i Budbäraren väl dokumenterad visitation av missionsföreståndaren Nils Dahlberg att fylla upp med. Faktum är att det faktiskt bara är 20 sidor om 1947 i dagboken. Jag dristar mig åndå att fortsätta.

Den 7 januari 1947 skriver mina föräldrar brev till sina anhöriga. Jag har redan i 16:51b citerat ur det. Mamma avslutar brevet som ska till hennes släkt i Björsäter, Östergötland så här:

När jag nu läser igenom Torstens brev så ser jag att det är ett par saker jag måste få tillägga. I fredags, alltså den 3 januari kom Elsa och Arne Hansson hit för att vara här när Elsa får sin lilla som hon väntar i slutet av februari. Eftersom Hilma inte ville åta sig att hjälpa Elsa när stunden kommer, så måste de resa från Nedjo. Så tänkte de nog stanna i Lakamte, men av flera anledningar tyckte vi alla här att de borde komma hit. Nu bor de i vårt gästrum, fru Cohen och barnen i sängkammaren och vi i packrummet. Det går så bra, våra pojkar är så snälla och duktiga. Hanssons har en med sig så nu är de tre.

img208

Ett år tidigare hade pappa i ett brev skickat med denna skiss på deras bostad i Addis Abeba. Rummet till vänster har under året blivit packrum och nu tydligen sängkammare för mina föräldrar.

Om Hansons resa upp till Addis Abeba, delvis på mulåsnerygg, kan ni läsa i dottern Monica Lindbergs bok: Också mitt Afrika på sidorna 29 och 30.

Mamma fortsätter i tillägget. Ja, detta inlägg jag citerar ur kan faktiskt var en bild på tanken bakom denna blogg – nämligen att försöka förmedla lite ”tillägg”. Att jag ska hitta information som kanske inte annars är så känt och via denna blogg förmedla det till er som är intresserade att följa med och se hur det var för Elsa och Torsten Persson för 70 år sedan som nya missionärer i Etiopien. Det som jag skriver med fetstil är direkt citat ur brev, dagbok m.m. Så här skriver mamma vidare i brevet:

Idag har alla barn från regeringens skolor varit och hälsat på Kejsaren. De fick alla en stor vetebulle och en slipover som julgåva. Att det var högtidligt för vår Gannami det är då säkert.

Gärna skulle jag vilja berätta allt vad vi fick i julgåva, men det kan jag inte. Det allra mesta var ju till den lille som inte finns ännu (???). Så fick vi  mycket strumpor, flera tyger till nattskjortor, en trevlig ljusstake för 3 ljus från mostrarna i Höör. Ja, vi var alldeles överväldigade av alla gåvor.

 

§