Jag har ingen detaljerad information om vad som hände under mellan dagarna för 70 år sedan. Följande vet jag dock från ett brev som de skrev på nyåret. Så här, lite märkligt, uttrycker pappa sig:

Just då Cohen och hans familj skulle resa till Lakamte, blev han sjuk. Han fick först halsfluss. Han kom till sjukhuset, stannade där några dagar och kom sen ut igen. Men så var han väl för oförsiktig och kom snart dit igen. Och då blev han opererad för blindtarmsinflammation, sén stötte lunginflammation till och så blev han mycket allvarligt sjuk. Det var allt rätt allvarligt för honom. 

Jag passar istället på att göra en egen reflektion som inte har med pappas relation till Cohen utan hans företrädare Söderström och det gångna året att göra:

Redan i augusti förra året, i inlägg 1533b Konflikt, nämnde jag om den meningsskiljaktighet som rådde mellan pappa och dr. Söderström. Så här skrev jag bl.a. då:

”Erik Söderström menade, enligt pappa, att missionen inte skulle bygga upp missionsstationer och institutioner utan finnas till hands där Etiopiska regeringen ville ha deras hjälp. För pappa var detta nya och främmande tankar och vad skulle han som präst kunna göra? Pappa var därför besviken och frustrerad över att Erik Söderström inte prioriterade att driva frågan om att missionen skulle få tillbaka den övre tomten där pappa bl.a. ville återstarta skolan som mission drivit där.”

Söderströms orsak till denna ståndpunkt kan vara följande skrev jag vidare:

”Eventuellt hade Erik nya idéer med sig efter sin tid i Södra Afrika eller så beror det på att Etiopiska regeringen i augusti 1944 utgivit ett dekret rörande evangelisk mission i landet.  Detta kan sammanfattas att missionerna skulle: 1. arbeta i så nära samarbete med regeringen som möjligt 2. koncentrera arbetet till icke kristna områden i Etiopien och 3. undvika överlappning av arbete från flera missioner inom samma region.”

Även om det var nya tankar så är det nog inte utan att de fastnat hos pappa och Per Stjärne eftersom man nu under i princip ett helt år arbetat för att pappa och mamma skulle komma in i ett sådant ”regeringens arbete”.  Jag tänker på arbetet bland fattiga i Addis Abeba som varit en följetång för oss detta år. Var detta ändå ett försök att se om Söderströms strategi var framkomlig? Nu blev det inget av det utan pappa och mamma fick gå in i mer traditionella missionärsuppgifter och arbetsformer i Nakamte.

Jag har trott att Söderströms tankar dog med honom. Men när jag reflekterar över detta år så undrar jag om de ändå inte levde vidare ett tag till i alla fall. Jag har inte sett någon reflektion om dessa eventuella olika missionsstrategier i relation till EFS arbete i Etiopien på 40-talet. Är det någon annan som gjort det?

Det är med tanke på detta lite ironiskt att det hus (och tomt) som Söderström inte tyckte var så angeläget att missionens skulle få tillbaka, och som nu under kommande månader blir pappas store renoveringsprojekt, har fått namnet Dr. Erik Söderströms house. Det är det första stora huset på den övre tomten i Nakamte som dock i folkmun kallas för ”White house”.

Jag har gjort en sammanfattning för året 1946 och den hittar ni nu under egen flik överst på bloggen. För övrigt önskar jag er ett GOTT NYTT ÅR och  välkomnar er   att fortsätta följa med på denna blogg.