Jag återkommer till pappas brev till vännen Thyra av den 7 december. Där skriver pappa och ger Thyra och oss lite mer information om hur det är i väntans tider:

Missionsföreståndaren har ju varit här i flera veckor nu. För tillfället är han nu uppe i Eritrea. Men han kommer tillbaka vid trettondedagshelgen. Vi är så glada för att ha honom härute. Han har varit oss till mycken glädje. Det är många viktiga frågor, som skulle avgöras. Då har det varit gott att ha honom här. — Som du kanske vet, så har det varit lite på tal att Elsa och jag skulle försöka att arbeta bland fattiga och försummade ungdomar här i stán. Stundom har vi glatt oss i tanken på ett sådant arbete, men vi har inte känt oss riktigt säkra på Guds vilja. Nu har inte underhandlingarna med regeringen angående detta arbete kommit någon vart. De tycks inte vara intresserade av ett sådant arbete. De förstår nog inte fullo värdet av det. Därför har vi nu beslutat i enlighet med Dahlbergs önskan, att vi inte längre skulle gå och vänta på detta. Istället får vi nu inrikta oss på att gå till Lakamte. Och det är det vi vill tala om för dig. Och vi känner oss mycket mera till freds med ett sådant beslut. Lakamte känner vi ju till sedan vår tid där inne…Det ska bli roligt att få sätta in för fullt.

Du undrar då hur snart vi ska flytta dit. Ja, det kan ju inte bli riktigt genast. Elsa måste ju stanna här några månader till. Nu går det ju rätt snabbt tills hon väntar sin lilla. Du vet väl att det är uträknat till den 29 januari. Men jag tror ju att det blir förut.  Nog blir Elsa lite trött ibland särskilt när det är mycket arbete. Men det går bra. Thyra vi är allt bra glada.