I mitten av december är pappa i Nakamte igen där skriver han i dagboken. Av det vi får reda på inser vi att det inte var mycket till Lucia. Men ändå utstrålar det vi läser om – ljus i mörkret. God Luciadag önskar jag er. Paul. Så här skriver pappa för 70 år sedan:

Jag kan nu åter säga att jag är i Lakamte. Det är inte en månad sen jag var här sist. Denna gång har jag fört dr. Cohen hit in. Resan har gått bra och vi har tydligt fått se Guds hjälp.

En hög sten i vägen förstörde styrstången totalt för mer körning. Skulle vi nu behöva ligga på vägen. Vi började försöket att laga. Och vi fick se hur det ena lades tillrätta efter det andra. Då vi höll på att slå styrstången rak tappade vi två mekanismer ner för ett broräcke. Men Gud lät oss finna dem. Då vi skruvade fast styrstången gick allt väl, ja allt var klart för körning. Säg – är inte Gud god! Det blev glädje vid framkomsten till Lakamte. Det var bra med syster Ingrid och Maja, som ensamma står i det myckna arbetet. 

Pappa skriver inte mer om dr. Cohens första kontakt med sjukhuset och vad de gjorde i Nakamte. Däremot vet vi följande om förhandlingarna runt tomterna i Nakamte. Det har han skrivit om i ett brev till vännen Thyra Johansson. Så här hade han skrivit till henne innan resan, den 7 december. Han försökte förklara situationen i Nakamte och mamma och pappas framtiden där:

Jag måste fara i förväg och ordna till något hus att bo i. Det finns inte något sådant på den så kallade övre missionsstationen i Lakamte. Vi har – förstår Du – två områden eller kullar därinne. Den ena är den, som vi kallar för sjukhustomten. Där har vi ju hus och där har vi bott tidigare. På tal om den tomten så kan jag säga, att sén den 1 dec. är den och sjukhuset jämte allt annat där, missionens eget. Till det datumet har det varit regeringens. Men nu är det vårt. Vi är jublande glada över detta beslut. Vi har ju dock tidigare liksom känt oss som främlingar på vår egen plats. Det kom ju i regeringens ägo efter kriget. Men vi håller på med att underhandla och vi får nog även den tillbaka efter några veckor. Det är till den vi ska flytta. På den ligger kyrkan och skolan. Och vi skulle ju närmast arbeta mera inom församlingen i andligt arbete. Därför måste jag nu in där först och se till att vi får något hus att tá in i.