Efter alla tidningsreferat och protokoll som jag använt på sistone så är det dags med ett mer personligt brev från mamma. Det brev hon skrev 5 och 6 december 1946 är personligt och trevligt så jag citerar det i princip i sin helhet:

Lilla Älskade Mamma!

Min mening är att detta brev skulle förmedla våra innerliga lyckönskningar på Mors födelsedag (Den 9/12 skulle hon fylla 74 år). Nu är jag nog lite rädd för att det kommer ett par dagar för sent. Hoppas Mor inte blir alltför ledsen för det. I tanke och bön skall vi vara med på den rätta dagen. Så hoppas vi att Mor och Ni alla äro friska och att dagen kan firas med glädje. Kanske rentav syskonen samlas på söndag? – Ja, nog vore det roligt att få vara med, det skall jag inte förneka, men det får väl bli om några år, om Gud låter oss mötas.

Tack kära Mor för brevet. Vi fick från båda våra hem på en gång, och det är ju de mest kärkomna breven. Tafesse hämtade posten den dagen, och när han kom hem så hade han tagit undan de breven och stoppat dem i fickan. När vi då tittade igenom brevbunten och sett att där inget var till oss, så blev vi nog lite besvikna, och då tyckte Tafesse det var tid att tá fram dem han hade i fickan, och så blev det ju glädje.

Tafesse han var i Lakamte drygt en månad. Sen kom han hit och hade handlat så ordentligt som vi sagt honom, smör till pepparsås, kaffe och peppar och en del andra små saker. Han är så snäll och trogen så ingen kan vara bättre. Gamatjo, den som Torsten hade med sig från Nedjo, han är också så snäll och läraktig. Han har ju lärt sig en hel del. Mamma förstår de har en hel del att lära när de kommer direkt från sina hyddor och väl inte sett en sked eller gaffel mycket mindre ett dukat bord. Nu kan han duka, städa, diska, tvätta, stryka och t.o.m. baka pannkakor. Men han skall gå hem och gifta sig, så då mister jag honom.

Vi har haft en stor glädjedag här. Dr. Cohen med familj har kommit. O, vad det var roligt att tá emot dem. Efter vad vi kan förstå är de underbara människor. Deras lilla flicka är i varje fall förtjusande.

Nu är det den 6. Jag vill skriva så mycket men jag har ju en del att styra med nu. Idag har fru Cohen inte varit kry, så vi har fått há hand om barnen, för att mamma skulle få vila. Nu kom just Gannami hem från skolan, så nu skall hon få gå ut med lillan. Gannami hon går i skolan, men hon bor och äter hemma. Hon tar ingera och pepparsås med sig på morgonen, och nu när vi har barn i huset så är hon så kvick hem.

Nu ser Torsten på klockan och säger att jag måste sluta, det får bli mer en annan gång.