I början av december händer följande enligt ett brev som mina föräldrar skrev som ett julbrev:

Eftersom vi hoppas att dessa rader ska nå Er till jul, skulle vi vilja kalla detta brev för vårt jul-brev. Och nu sänder vi brev till både Björsäter och Skoghus på en gång. Med breven sänder vi några små saker, som vi nu söker få med det svenska planet. Visserligen är det endast ett litet hopplock, men det får vara som en liten hälsning från oss. Det finns inte så mycket att välja på i julklapps väg.

Vi väntar storfrämmande idag. Vår missionsläkare med familj är på väg från Kairo. Går planet enligt beräkning så har det startat för flera timmar sén. Det är nog över Saharaöknen vid det här laget. För att det inte ska bli för hett och gropigt i luften, lämnar det Egypten mitt i natten och så brukar vi ha det här vid 12-tiden. Och nu är klockan nio. Vi är så glada för dessa våra vänner, som skall komma till oss. De ska bo här hos oss tills de blir färdiga att fara in till Lakamte. Och de behöver nog fara dit in redan före jul. Så får jag hjälpa dem att utrusta för den resan och för deras tid där inne. Och troligtvis kommer jag att få följa med dem in till Lakamte också. Men jag hoppas i så fall hinna tillbaka hit före jul. Nu är det ju torrtid och då är det alltid vackert väder, så det går ju alltid fortare med en resa här emellan nu än under regntiden. Nu går det s.k. bussar två gånger i veckan mellan Lakamte och Addis Abeba. Det är en lastbil med en presenning över. Nu kommer vi att åka in med vår egen bil eller med dr Cohens. Men kanske inte den senare hinner fram i tid. Vi har redan varit inne i Lakamte med vår nya missionsbil två gånger. Då har jag varit chaufför. 

Vi är mycket glada över att vi får en läkare för vårt sjukhus. Det har visserligen inte varit missionens förrän den 1 december, alltså för någon dag sedan. Vi har inte lyckats få förhandlingarna klara förrän nu. Och kanske det skulle varit ännu svårare om inte Dahlberg varit här ute. Men nu är vi glada att det är klart. Så glömmer vi snart svårigheterna. Under denna tid efter dr. Söderströms död har vi haft regeringsanställda därinne. Och det har varit svårt många gånger. Nu är det nästan som om vi väntade en ny tid.

Senare i brevet:

Nu har dr Cohen kommit. O, vad roligt det var att få tá emot dem. Planet kom alldeles på utsatt tid. De är verkligen rara människor. Det ska nog gå bra med dem här ute. Vi har verkligen väntat på denne läkare länge. Men nu är han här. Vi har ätit middag med dem. Och nu har de gått till sängs för att vila middag. De är allt trötta efter den långa resan.

EPSON MFP image

Jag har i augusti i inlägg 16:35 presenterat dr. Cohen. Där citerade jag en artikel i Budbäraren från maj 1946. Så lång tid tog det för dem att komma till Etiopien.