Fortfarande är dagboken tyst så jag får citera ur brev idag också.

Lördagen den 6 juni hann pappa inte bara att skriva det fem sidor långa brevet som jag citerat mycket ur. Han skrev åtminstone ett kopiebrev till, till två ungdomar. Jag har fått en fotokopia på detta brev av en av mottagarna, Ann-Mari. I detta brev tar pappa upp något som hände i Nedjo. Det har nämnts om det i det långa och innehållsrika brevet även om jag inte citerat just det. Nu när jag denna vecka tar upp det så citerar jag från brevet till de blivande lärarna Ann-Mari Ohlin  och Kerstin Åkesson. I brevet kommer omsorgen om både mottagarna och dem som pappa skriver om tydligt fram.

Tre brev från Er är obesvarade. Nu måste åtminstone ett komma iväg. Vi tár det som ett gemensamhetsbrev. Ni hör ju så ihop. Och nu kommer Ni ju att arbeta mera tillsammans än förut. Vi gläder oss mycket över att Ni båda kom in. Nog har vi tänkt på Er och så kom meddelandet att det lyckats. Visst förmår Herren hjälpa underbart.

Det har jag fått erfara så påtagligt många gånger under min långa resa i Wollega…

Nu skulle jag vilja tala med Er om en folkstam och en speciell man. Folkgruppen  är inte heller är så liten. De bor i landsdelen Benichangol. De är de så kallade chancalla. De tillhör inte samma stam som gallaérna och inte heller amhara. De är mycket mörkare till hudfärg. (Det folk pappa syftar på är den Nilotiska folkgruppen Gumuz.)

Visserligen har genomresande affärsmän fört muhammedanismen till några men de flesta  tillber stenar, stockar och annat. De är hedningar i egentlig mening. Till denna folkstam har kristendomen ännu inte nått. Bibeln, ja inte ens den minsta bibeldel är översatt till deras eget språk. Ingen kan läsa ännu. De måste först få lärare. Han heter Angesa Igo. O, vad det var märkligt att träffa honom. Han fick några böcker av mig och så skulle han gå tillbaka till sitt land för att fortsätta sitt arbete. Han har det inte lätt. Han vågar inte uppträda öppet och undervisa. Han har många fiender.

Nu har jag en bön till Er som ni inte får glömma: Bed för Angesa, läraren bland chancalla-folket! Han är nog den ende kristne bland denna stora folkgrupp…

Här finns det ett stort arbete, som inte är påbörjat än. Vår mission vet inte mycket om detta ännu… Vi som har varit ända vid deras gräns och mött några av dem, vi kan inte annat än föra deras talan. Ska då inte dessa få del av frälsningen i Jesus Kristus? De måste få det.  Bed nu särskilt för Angesa, som ska få vara med på en kortare kurs för lärare, som missionär Per Stjärne ska ha i Nedjo.

Jag vet att Gud förde mina tankar just till denne kristne och detta bortglömda folk, då jag skulle skriva till Er. Därför är det Ni, som nu på ett alldeles särskilt sätt får dem på Er lott. Det är bra med oss och vi är glada för uppgiften här ute. Den är underbar – men svår.

Med innerliga hälsningar Era Elsa och Torsten.