Det brev som är fem maskinskrivna sidor långt och som jag hämtat information från de senaste veckorna skrev pappa den 6 juli. Jag har redan citerat ur det i fem inlägg och det kommer att bli lika många till. (I fliken som visar källmaterialet till mina inlägg har jag markerat dessa inlägg med fet stil.)

Mitt i brevet som mest handlar om pappas resa i väster och informationen om graviditeten så får vi denna dag dagsaktuell information med bland annat vardagsglimtar som får bli dagens material. Så här skriver han mitt i brevskrivandet på sidan två.

Här blev det 10 minuters uppehåll för mig i  brevskrivningen. En av de svenska, nya familjerna har bett oss hjälpa dem lite med inköp av matvaror. Och nu kom de in på missionens gård med bil och jag fick ut i köket och drá köttkvarnen för en stund. Så fick de lök, mjölk, malet kött, mjöl och lite av varje för att de ska ha något att börja med då de nu flyttar från hotellet till sitt eget nya hus. Man måste hjälpa dem lite tillrätta. De är så tacksamma för all hjälp. Nu har de åkt iväg och jag sitter här igen.

På tal om svenskarna här ute, så var det väldigt svårt för denne Larsson, som förlorade sin unga hustru här ute. Det var hjärtat som inte orkade med längre. Vi bor ju så högt. Mannen reser nog tillbaka till Sverige med sina två barn. Det var svårt. Emgårds måste resa hem med planet i morron. Elisabeth kan inte stanna här för sitt hjärtas skull. Vi är så tacksamma till Gud för att vi får vara friska. 

Det är nog med Emgårds som detta brev ska skickas till Sverige. Han skriver slutligen också något om deras barn/tjänare:

Vi har samma tjänare fortfarande. Men vi ska nog försöka få in flickan i en svensk familj nu. Så tog jag med en ny pojke från Nedjo. Han är bra.

Vem han är vet jag inte. Så fick vi en pusselbit till om Ganami. Orsaken till att de tänker att hon ska in i en annan familj och om det blev så vet jag inte. Kanske är det svårt med henne som ensam tonårsflicka bland de tre pojkarna. Jag tror det är tre till antalet i detta skede. Det skiftade.