Efter ett par dagar i Nakamte fortsätter han hemresan den 21 juni. Så här skrev han i dagboken om bussresan hem. (Man kan undra hur den bussen såg ut??)

På morgonen startade jag med ordinarie så kallad buss från Lakamte. Vi nådde endast till den första flodövergången på den gamla vägen. Där var det stopp på grund av att bron gått sönder. Då den efter flera timmar äntligen blev lagad körde vi över som första bil av alla som höll och väntade. Men den nya bron var inte bättre än att vi åkte igenom. Sén tog det oss många timmar att få upp vår buss. – Men mot eftermiddagen till hade vi likväl kommit upp och så bar det iväg. Vi nådde verkligen ända till Ambo på natten. Där tog vi in på hotellet.

22 juni. Det var roligt att komma hem igen. Underbart att få möta Elsa.

Om detta skriver han också i brevet han skrev den 6 juli, men med många fler ord:

Nu är jag lyckligt här i Addis igen. Bakom ligger resan med dessa många upplevelser. Alltså  det är bra med oss. Det är finfint. Det har aldrig förr i vårt gemensamma liv varit så bra. En den allra bästa nyheten nådde mig i ett brev från Elsa medan jag var i Nedjo. Hon kunde tala om, att hon hade hopp om att i framtiden få ett barn. – Då kan Ni väl förstå att min fortsatta resa blev ännu mer angenäm på alla sätt. Vi hade ju nästan slutat vänta. Men – Gud hade andra planer. När jag kom hem fick jag veta att det var så i verkligheten. Ni förstår väl att vi är glada. – – Men det kommer väl att dröja flera månader till. Det blir inte innan jul. Kanske på Elsas 34-årsdag. Det är bra med Elsa. Det största felet är att hon har en sådan vådlig aptit att hon nästan vid alla mål äter så mycket, att hon jämt får åtskilligt ont i magen efteråt. Och hur ofta hon än äter, så är det på samma sätt. Nå ja, det är väl inte något dåligt tecken. För övrigt är det bra.

Och visst ser det ut som om de båda mår bra. Jag vet inte när detta kort är taget, kanske tidigare? Hur som helst så visar den på ett lyckligt par. Vem det lilla barnet är vet jag inte. Flickan är Ganami. Till vänster står Ingrid Hellman som var placerad på sjukhuset i Nakamte. Mellan Ingrid och mamma står en av ”pojkarna”. Jag har sparat denna bild till nu. Nu finns den också med bland bilderna som återkommer på bloggen.

ganami2

Vi har kunnat följa pappa i detalj på hans 36 dagars långa resa. Vad mamma har gjort under tiden vet vi inte så mycket om. Stina Ljungberg har troligtvis fortsatt att bo hos henne. De har tillsammans pluggat amarinja.

Nu är det en lång paus i dagboken, ända till den 15 augusti, så vi kommer att ha lite svårt att följa dem under de kommande veckorna. Det kommer bli  glesare mellan inläggen. Men jag tror jag ska hitta något att skriva om varje vecka.