Nu verkar det som om pappa har bråttom hem. Men när han är i Gimbi igen har han cirka 50 mil kvar hem till Elsa. Även om det den 16 juni 1946 var en  söndag så beger han sig  mot Abasena. Han skriver så här i dagboken.

Det är avslutningsdag hemma på konferensen. Jag fick tillfälle att sälja många böcker på ”söndagstorget” som jag passerade. Så fick jag då se meningen med denna söndagsfärd.

Här lägger jag till ett citat från  ytterligare en artikel som jag upptäckt. Denna gång från tidningen MISSIONVÄN. Där skriver han under rubriken ”Som kolportör i Afrika” så här:

Här ute i Afrika är det om möjligt ännu roligare att vara kolportör. Jag måste få berätta lite för Er vänner om detta mitt arbete här.

Denna iver att få en bibeldel är rent av rörande. Jag har sett pojkar springa i högsta fart för att nå upp oss, då vi redan hunnit förbi deras by. Hur gjorde de inte allt för att få en bok. Andra har kommit till vårt tält redan vid sex-tiden på morgnarna för att försäkra sig om ett Lukasevangelium. — Och jag kan när jag vill återkalla bilden av den ivriga kvinna som kom springande över en åker för att få en skrift, innan vi for vidare.

Och i det långa brevet:

Natten i Abasena hade sina poänger. Jag vågade inte resa tältet för risken att få det genomvått då bärarna tvekar att tá det vidare. – Jag lade mig till ro utanför hyddan till den närmast liggande där vi ätit vår kvällsmat. Ett åskmoln kom närmare och närmare. Snart nog regnade det kraftigt och ner på mig ty taket var ju mycket dåligt. Tidigare kunde jag räkna stjärnorna där jag låg. Jag frös också. Men då var det presseningen som kom mig till räddning. Jag låg där under och hörde hur det öste ner. – Prat var det inne i hyddan blandat med barngråt. – Men jag somnade.

17 juni i dagboken: Vi bröt vårt enkla läger långt innan det var ljust och gav oss iväg för den dryga dagsmarschen över Didessa. I samma timma startade också många med oss. Så bar det iväg nerför Abasenaberget då det ljusnade mer och mer. Vi kunde passera hela floddalen medan solen var i moln. Vi hade förmånen att gå över på den nya bron. – Jag hade lite besvär genom att en av mina bärare inte orkade längre.

Vi skulle slagit läger vid 4-tiden men i den byn, som vi kommit till fanns varken ägg eller höns att köpa. Det skulle ta en timme till nästa by. Men det tog oss fyra istället. Men vad hade vi att göra. Mat måste vi få. I det djupaste mörker trevade vi oss fram tills vi nådde en hydda. Där tog vi in. Jag bjöds på den finaste sängplatsen i den urusla hyddan. Mina grannar, eller de som delade rum med mig, var åsnor och min egen ridmula. Vi talade med folket om resan medan de rostade majs. Nog somnade jag. Men var allt lite ängslig för småkrypen.

18 juni. Vid 2.30 – tiden på natten tog vi oss för att starta. Det var väl drygt att gå i nattens timmar på de blöta stigarna. Men så nådde vi också Lakamte redan klockan 8.30 på morgonen.