Med samma bud till Sverige som pappa använde (geologerna)  skickar mamma också brev dels till ”Älskade lilla Mor” och till ”Thyra-vännen”. Först från det till hennes mamma av den 6 juni 1946 där hon bl.a. avslöjar att geologerna var i Wollega för att ”söka guld”. Hon skriver detaljerat om resan som om hon varit med, men pappa har tydligen skrivit i detalj till henne.

Nu är jag ensam ett tag igen. Det är i morron tre veckor sen´ Torsten for in med Hanssons till Galla.

Nu är det en av dessa svenskar som far hem, för att ordna något antar jag, som tvunget ville ta´ med något åt mig. Han sa det när han lämnade posten från Torsten, men jag tänkte inte ta´ hans godhet i anspråk. Så i eftermiddag träffades vi på legationen, vi har firat Gustaf där, och då sa´ han igen till mig, då kan jag inte tacka nej. Dessa karottbrickor är ämnade för missionsauktionen i sommar. Se till att de inbringar mycket pengar.

Nu börjar regntiden och vi har så kallt här nu, jag blir faktiskt stel om fingrarna när jag håller i pennan. Hemma har Ni ju så varmt och vackert har jag hört, det är nästan så man längtar hem. Nå ja, det är ju inte så farligt med den saken.

Och ändå så avslutar hon brevet med följande skämt:

Tänk om Mor kunde skicka ett litet paket tillbaka till mig med den här mannen. Nej, det vet jag ju att det inte går. Annars skulle nog inte en fläskkorv vara så dumt. Men det går att skicka flygpaket fast det kostar 12 kr kilot. Ha, ha!

Samma kväll skriver pappa, många mil från henne och legationen, så här i dagboken:

Nu är jag på väg till Mendi. Jag har slagit läger i Gori. Här har jag en skön kväll.

Och så till brevet till Thyra, av den 7 juni. Det skickades via Mor i Björsäter. Jag har faktiskt i min ägo även det brev mormor skrev till Thyra, när hon skickade detta vidare till henne. Det ska jag återkomma till senare i juni. I mammas brev till Thyra får vi reda på lite vad som förekommer bakom kulisserna:

Torsten var så glad över att få in och se vårt fält, och jag går här och hoppas att han skall komma hem med en stark förvissning om att Herren har en uppgift för oss där inne. Men så är det Stjärne, som ju är ordförande, som tvunget vill ha´ oss här i närheten. Vi skulle då få ta´ hand om skaran av tiggare, lytta och blinda som finns i denna stad. Nog vore det underbart att få samla dessa stackare och få dem inom hörhåll för Guds levande ord. Ja, Gud må bestämma var vi skall vara. Thyra, om Du skulle gå med mig en sväng ut i stan här så tror jag Ditt hjärta skulle brista av smärta. Det går inte att beskriva vad nöd som möter en. Här finns inget barnhem, inget ålderdomshem, inget hem för kroniskt sjuka i detta land. Tänk Dig om alla som vårdas på dessa platser i Sverige skulle dra sig fram på att tigga på gatorna i våra städer. Och så alla sjukdomar som härjar och gör att så många blir krymplingar. Och de har alla en själ som Jesus har lidit för.

Mamma skickar också en hälsning till pappa dessa dagar. Där avslöjas något som hon inte nämner varken till sin mamma eller vännen. Men vi återkommer till det när pappa får hälsningen och kommenterar den i dagboken.