Efter ankomsten till Nedjo så följer några dagar som pappa i dagboken beskriver så här:

1-5 juni 1946. Under dessa dagar har vi hjälpt Hilma med lite av varje, besökt ato Desasa och varit ute bland folket.

Är det någon som vet vem ato Desasa är? I brevet får vi reda på att…

Hilma är folkets ”hakim” som betyder doktor. Det finns inte någon annan. Men hon klarar av det hela bra. Nu kommer Elsa Hansson att hjälpa henne mycket. Denna Elsa fick efter ett par dagar i Nedjo ge sig iväg på mulåsnerygg till Bodji, en plats som ligger en halv dagsresa från Nedjo. Där fanns en kvinna, som skulle föda barn och som behövde hjälp.

I Bodji, som vi ska återkomma till, hade redan då sedan många år, funnits en evangelisk församling. I anslutning till denna församling har skolor bedrivits. Utefter vägen mellan Gimbi och Nedjo hade de, för några dagar sedan, kommit till en av skolorna nämligen i byn Henna. De besökte skolan och detta besök skrev  pappa om i en av artiklarna i Vi Juniorer:

Vi har omkring 150 meter kvar till första huset i en by då vår vägvisare, Jallata ropar allt vad han orkar. Han ropar på läraren. På de sekunder det tar oss att rida den biten hinner denne få ut sina elever ur skolan, ställa upp dem på armlängdslucka och kommendera: ”selam”… Vi går in i hyddan, som är deras skola. De pojkar, som kan lite engelska får läsa ett stycke var. Sen ber vi dem sjunga. Och det gör de med kläm. De startar på lärarens kommando: 1, 2, 3. Innan vi far vidare har vi en liten bibelstund med dem. – – Det var i allt en trevlig skolinspektion.

I dagboken skriver pappa vidare om vistelsen i Nedjo:

Bönestunden i kyrkan den 5 juni vill jag sent glömma. Över ett 50-tal samlade. Det var vuxna, unga och småbarn. Efter bibelläsning böjde alla knä. De minsta barnen lade sig på magen på golvet. Då en mamma skulle bedja lämnade hon lillan över till en större syster, som tog den lilla på höften och stod där så tryggt i mittgången. Både män och kvinnor bad men också barnen. Jåtes lilla flicka hade också hon något att tala med Gud om.

Detta var några glimtar som beskriver vad Hilma, och nu Hanssons, och de evangeliska kristna stod i, i västra Etiopien för 70 år sedan. Pappa fortsätter sin resa väster ut men mer om detta nästa vecka. Men det första av tre inlägg nästa vecka kommer från mamma i Addis Abeba.