I slutet av april 1946 har vi några korta notiser i dagboken.

27 april: ”Ansgar” det verkliga missionsplanet anlände idag på sin färd till Sydafrika. Till allra största delen förde det med sig Svenska Kyrkans missionärer. Bland andra Nils Joelsson, min gode vän, och hans hustru. De bor här hos oss.

28 april: Idag har Emmanuel sitt bröllop. Kyrkan var mer än fullsatt.

Om detta bröllop och förberedelserna inför det har mamma skrivit i ett brev:

Så den 28 april skall Emanuel gifta sig, och dagen efter skall vi ha fest för honom på Entotto. Till den festen skall vi hjälpas åt att baka, och det blir närmare 200 personer. Får vi bara vara friska och orka med, så går det nog bra. Men det är väldigt hur fort man blir trött här emot hemma. Det beror ju på att landet är så högt, och luften så tunn.

Jag passar på att bifoga dessa bilder på de lyckliga tu. Visst är det en ung Abeba som står vid sidan om Emmanuel på första bilden??

Abeba och Emmanuel Abeba och Emmanuel 2

För de kommande dagarna hämtar jag information från Monica Lindbergs bok eftersom det även handlar om pappa i den, dessa dagar.

Först den 29 april: Framme i Addis Abeba. Framme men ändock inte framme – vi skall ju till Nedjo och hjälpa Hilma.

Arne Hansson skriver vidare i deras dagbok så här:

Tisdagen den 30 april: ”Vaknade för första gången i Addis Abeba. Följer med Torsten Persson till Entotto för att se om våra lådor (packningen från Sverige) har kommit fram. Fick några av lådorna. På kvällen samlades kamraterna för att hälsa oss välkomna.” 

I ett brev några dagar senare (som vi återkommer till nästa vecka) skriver pappa).

Arne Hanssons har kommit. De bor här hos oss. Fru Hansson ligger till sängs idag. Men det är inte så ovanligt för nykomlingar. Men hon är nog snart bra igen. Vi ska så fort som möjligt göra den långa resan till Nedjo. Men min Elsa ska inte följa med. Anledningen till att jag följer med är att jag om möjligt skulle kunna bli dem till någon hjälp på vägen. De känner ju inte till resor i detta underliga land. Jag har ju dock varit så långt som till Lakamte förut. Men det är meningen att jag skulle följa med tillbaka omedelbart.

Hur det blir med det och vad som utspelas under denna resa kommer att bli en följetong för oss de närmaste veckorna.