Den 21 var påskdagen och då lägger mamma till detta i brevet som hon började skriva den 17 april 1946:

Nu är det påskdag och på nytt har vi lyssnat till det glada budskapet att Han är uppstånden och vår Frälsare. Vi hade en mycket god gudstjänst kl. 8 idag. Det var Starke från BV:s mission som talade. Så hade vi förstås den amhariska gudstjänsten kl. 10. Då var kyrkan så packad som den kunde vara. Emmanuel talade med makt och myndighet. Nästa söndag skall han gifta sig, då spränger vi väl kyrkan….

Och det var det jag skulle skriva om för mor. Idag mellan gudstjänsterna hade vi frukost för 9 personer, utan någon som helst förberedelse. Det var tre från Entotto och 4 från BV:s mission och vi själva. Vi åt ägg och köttbullar och drack kaffe och det gick bra.

Ganami hon hälsar till ”je gifti inat”, det är ”fruns mamma”. Idag skulle Torsten försöka få henne lite intresserad för att lära sig läsa och skriva. Han sa: ”Du måste lära dig så du kan skriva brev till oss när vi är i Sverige. ” Och det hade den följden att hon satte sig att gråta. Hon är enastående lik mig i det att hon mycket hellre arbetar praktiskt än läser. Jag får köra henne till det var gång hon skall läsa. Hon är oftast rar och tillgiven, men nog kan hon vara besvärlig också, som alla barn.

Nu säger jag god natt i kväll. Gud vare med oss på var sitt håll.