Jag nämnde förra veckan om planerna att mamma och pappa skulle ta sig till Hilma Olsson i Nedjo. Hur blev det med det? Den 7 april 1946 skriver pappa i dagboken igen. Då skriver han bl.a. så här:

Det föll på Elsas och min lott att resa. Men bil finns inte att få.

I breven finns som vanligt mer detaljer. I ett brev skrev mamma till sin mor:

Om mor har fått del av brevet vi skrev till Ragnar, (pappas bror – affärsmannen)  så vet Mor att vi skulle resa till Nedjo. Vi trodde det, och vi hade börjat packa och allt, men så när chauffören skulle ha pass för att resa in i landet så visade det sig att han kommit hit från Eritrea utan tillstånd, och blev så omhändertagen av polisen. Han var italienare, och de går inte så säkra här nu. Sedan försökte vi med andra bilar, men de kunde inte skaffa bensin. Vi skulle ha en lastbil för att tá en massa saker till dem i Nedjo. Nu får vi hoppas att Hilma orkar med den ensamma perioden, och om en vecka har vi Hanssons här, och så måste de så fort som möjligt fara dit in.

I dagboken skriver pappa vidare  om en annan förändring:

Ikväll har vi haft en lång överläggning angående vårt arbete. Gusti Söderström i Nakamte har begärt att få resa hem men måste då ha en ersättare för sig. (Det handlar om doktor Erik Söderströms änka som hade hand om sjukhusets ekonomi.) Vem ska resa in och hur ska förhandlingarna med regeringen utfalla? 

Något annat som inte förhandlas om eller som man inte söker tillstånd för får vi också höra om i dagboken den 7 april:

Lundgrens har just i dagarna fått en ”lillebror”. Allt står väl till med mamman och pojken. (Hur det är med pappa och storebror får vi inte reda på.)

Men mamma ger oss igen lite mer detaljer i ett brev:

Och nu har just Rut Lundgren fått en liten pojke, och därför borde hon ju inte betungas med för mycket extra arbete. Den lille kom en månad för tidigt, så han är ju liten och behöver mycken passning.

Det var tydligen aktuellt med att mina föräldrar eventuellt istället skulle åka till Nakamte. Men hur det blir med alla dessa tankar och annat återkommer vi till nästa vecka. De levde i ovisshet så vi får också vänta och se.