Den 14 mars skriver mamma till ”Våra kära, kära hemma i Skoghus” så här:

Idag har vi firat vår tredje julafton här ute – idag har de första lådorna kommit. O en sån´ fest det varit, det kan inte beskrivas. Det var vid 12-tiden som Olof Emgård kom med den stora, nya lastbilen och en del lådor. Två var till Stina Ljungberg och två till oss. Torsten var inte hemma när de kom, men han kom snart och då kom snart spikarna upp må ni tro. Det var den stora, innehållsrika lådan från Skoghus och så en från Stiftelsen.

Ja, o en sådan fest det var att plocka upp alla sakerna, och hur vi skall kunna tacka för allt det förstår jag inte. Det var i alla fall julklappar som dög. Jag plockade fram brevet där du Maria skrivit vad som var till Hilma, så plockade vi undan det, för att så kunna överblicka vad som var vårt. Och det var inte lite det. Det vackra tyget var till mig och det var ju så mycket. Vi hoppas att det skall bli en mamma-klänning, men inte vet vi hur det går. Vi vill dock hoppas att Gud skall ge oss den lyckan att få ett barn. Och den fina rocken, för att inte tala om kaffekopparna. Och nu måste Ni få höra hur lagom det kom. Vi skulle i e.m. ha’ missionärernas bönemöte, då samlas de från olika missionssällskap och länder, allt försiggår på engelska. Och så fick vi då viga in de nya kaffekopparna, det bjudes nämligen på the och två kakor varje gång.

Plåtarna passade alldeles, det konstaterade Tafesse genast, och han fröjdades vid tanken på hur bra det skall bli när han nästa gång skall baka hårt bröd och kakor, förresten har han börjat lära sig att baka vetebröd också nu. Och kaffekvarnen och köttkvarnen, o en sån fröjd, nu skall det bli boll-bolle sa han. De kallar köttbullarna så.  Kärnan (?) är han  nog lite rädd för, den är ju av glas och kan ju lätt gå sönder. Den andre pojken han höjde glädjerop över yxan. Ja, nu tycker ni kanske att vi talar mest om barnens glädje, och se den var så spontan, så den förhöjde ju vår glädje en hel del, – om den nu kunde höjas. Och tapeterna, och pennan och allt. O så bra att mina gamla trasor var med, jag har redan lovat Gannami att hon skall få ett nattlinne av mitt gamla. Så hon har redan kysst våra fötter till tack för det. Det har också blivit hyllpapper i porslinsskåpet.

Och ännu en gång vill jag till Er kära i Skoghus säga vårt innerliga tack för allt allt som var i den härliga lådan. Ni anar inte vad det betydde för oss att få den. Gud må löna Er, vi förmår inte.