Ur samma källor som jag använde förra veckan  finner jag följande. I tidigare brev har det nämnts att bland sändningen från Sverige skulle det bl.a.komma material till skolorna. Var det något till skolan på Entotto? Så här står det i tidningen Vi Juniorer:

Vi har ju bara varit igång med skolan i två veckor. Igår var det en stor dag för eleverna. De finfina svenska sängarna anlände. Ni må tro att pappret kom av med en fart. Och nu har de använts en natt.

Ungefär hälften av eleverna bodde på skolans internat och nu hade de fått sängar från Sverige. Men det var inte bara det som kom. I brevet berättar mamma:

Torsten har klätt 20 stycken skrivböcker med det fina gråpappret som också låg i en låda. Skrivböckerna fick han i lådan från Stiftelsen och de skall i morgon delas ut bland hans pojkar i skolan.

En av dem är kanske Johannes från Nakamte som har bott hemma hos dem och som de skrev om i ett brev den 15/2 och som jag citerade i 16:7. Om honom har de tidigare också skrivit en kort artikel i Vi Juniorer:

Johannes reser till kejserliga huvudstaden, sittande längst upp på ett lastbilsflak, för att börja sin egentliga skolgång. Läsa och skriva det kan han förstås förut. Det har han lärt hemma i Lakamte. Men nu vill han få in lite mera i sin hjärna. Och han har nog en god sådan. Att en pojke i Johannes ålder får resa till Addis Abeba hör inte till det som händer för ofta i detta land. Men föräldrarna vill att han ska få börja i vår missions pojkskola. Hans pappa heter Wolde Mariam och är sjukvårdare på vårt sjukhus i Lakamte.

Vi berättar om vår käre vän, Johannes, för att ni också ska lära känna honom. – – Vad det kan bli av en sådan pojke är inte lätt att veta i förväg. Gud känner hans väg. Och nu är ni alla så bekanta med honom att ni bra gärna vill bedja för Johannes och hans skoltid i Addis Abeba.

Sjuttio år senare borde det väl vara möjligt att veta vad det blev av Johannes. I hans storebror Yakobs självbiografi läser jag på engelska om Johannes:

My younger brother, Brig General Yohannis Wolde-Mariam, was a crack jet pilot and a wing commander, who had served briefly in 1974 as Acting Commander of the Ethiopian Air Force. He had been living in the United States of America with his three  children since 1975 when he was posted there as a military attache, and then sought and found asylum in the U.S.

En kortfattad översättning m.m.:

Min yngre bror Brigad General Johannes Wolde-Mariam blev pilot inom försvaret. Han var en kort tid – 1974 biträdande chef för Etiopiska flygvapnet. 1975 kom han till USA där han sökte och fick asyl. Där har han bott med sina tre barn. – Men vad han gjort där får vi inte reda på här. Hur det blev så att han blev stridspilot och hamnade hos von Rosen i Debre Zeit, kan jag läsa om i boken. Storebror Yacob, som blev journalist, var erbjuden plats på flygvapnets skola men ville inte dit utan föreslog sin lillebror istället, och så blev det.