Den 30 januari skriver mamma till lilla Mor:

Idag vill jag skriva till Mor, det blir kanske mera personligt än det brukar vara. Men det kan inte få bli så långt. Vi kan inte tá så mycken tid till brevskrivning, vi måste ju läsa. Hjärtligt tack för brevet som kom med svenskflyget igår. Det är så gott varje gång vi får höra att Ni är friska. Så roligt att Valborg Stjärne varit i Björsäter och hos Mor.

Sedan kommenterar hon både personer som Mor nämnt om i brevet och ekonomiska frågor som hon vill att bror Carl ska undersöka. Och så fortsätter hon att förklara deras ekonomiska situation:

Allt är så dyrt här i Addis och ändå försöker vi leva så sparsamt som möjligt. Det gick mycket bättre ihop i Lakamte. Lundgrens, som varit här i Addis hela tiden de har inte klarat sig på sin lön utan har fått låna nära 500 kr. av missionen. Nu har ju både de och vi fått skaffa oss en del till våra hem, som man ju har sedan. Jag säger ett par exempel för att ni skall förstå hur dyrt här är. Torsten köpte en lerkruka, visst inte Höganäs kvalité, den rymde väl 3-4 liter och kostade 13 kronor. Jag frågade på en vit porslinsskål som rymde 1½ liter, den kostade 22 kr. En thekopp med fat utav tjockt lergods kostar 5 kr. Och i den stilen går allt. O en sån dag det skall bli när lådorna från Sverige kommer. Gud välsigne alla kära vänner som skickat saker till oss. Och Mor kan visst få skicka en låda senare. Glöm inte vita täcket, så önskar jag mig ett förkläde och ett åt Gannami, hon är som en 12 åring. Jag har sytt ett par förkläden åt henne, men det vore något alldeles särskilt om hon finge från Sverige. Förresten där är ju mycket i lådorna som kommer, där blir nog för henne. När jag är igång och talar om henne så måste jag berätta att hon tycker på det bestämdaste att Mor och tant och farbror i Skoghus skall komma hit och hälsa på oss. När hon dammar i sovrummet så brukar hon titta på korten och så säger hon att hon tycker att Ni skall komma med flygplanet, och vi skall inte veta om förrän Ni är här, och så skall det bli stor glädje. 

Om detta är Gannamis eller mammas drömmar lär vi väl aldrig få veta. Och så avslutas brevet med detta.

Nu måste jag sluta, jag ska skriva till tant Sigrid Berggren på Lindängen. En hennes f.d. flicka, Aster har vävt handdukar och nu skall vi skicka en till henne. Det är så roligt med denna Aster hon är så duktig och präktig. Vår bön är att Gannami skulle bli så duktig, och framför allt, att hon skulle bli en Jesu lärjunge.

 

Ezra det måste väl vara er mor hon skriver om?  Ni bodde väl på samma tomt vid denna tid? Du får gärna dela med dig av eventuella minnen.